Det har varit ganska tyst här på bloggen den här veckan eftersom jag haft en del att stå i (mer om det i ett senare inlägg) men just nu sitter jag på ett tåg och då får jag ju inte bryta mot min tradition att posta en bild på frukosten. Såhär en fredagsmorgon tycker jag att jag gjort mig förtjänt av en full engelsk sådan.
Idag är jag på något av en dagsutflykt och då är det alltid lika trevligt att börja dagen med en tågfrukost.
Igår hade jag tagit ledigt från jobbet och tog tåget till Brighton med Anders. Det blev en lyckad utflykt med frisk luft (det blåste något mer än förra gången jag var där och både kameran och jag blev alldeles saltiga), fish & chips och drakflygning på stranden. Och på väg tillbaka till tåget lyckades vi även hitta några pubar och barer vi behövde utforska innan vi åkte hem igen.
En riktig heldag således och vi var alldeles slut när vi kom hem. Det måste varit all den friska luften!
Gårdagen med nästan 30 grader var den varmaste oktoberdagen sedan mätningarna började och en kollega kom upp med den utmärkta idén att ta båten från Westminster Pier till Kew.
Det var en väldigt fin tur som kan rekommenderas. (Notera förresten piraterna på bilden nedan!)
Och framme i Kew hamnade vi på puben The Bell and Crown för några glas medan det stigande tidvattnet intog både gångvägen och uteserveringen.
Fast trots temperaturen är det tydligt att det egentligen inte är sommar längre när solen går ner klockan halv sju.
Jag har som sagt ledigt den här veckan och tanken är att göra lite utflykter. Igår inledde jag med att ta tåget till Brighton.
Väl framme startade jag med fish & chips på en restaurang på stranden. Härlig utsikt och god öl men fish & chipsen var faktiskt inget vidare. Jag förstod sedan att jag antagligen borde ha köpt den från någon av snabbmatsvagnarna istället.
Nåväl, efter matfadäsen blev det en vända ut på piren där det blev en glass innan jag lade mig på stranden med min bok.
Vädret var alldeles lagom med sol och ca 20 grader så jag spenderade en bra stund på stranden. Det blev inget bad dock eftersom det gjorde ont bara att doppa tårna, även om det var några tappra barn och hundar som badade.
När jag fått lite lagom stekyta tog jag Volk’s Electric Railway, världens äldsta operativa elektriska järnväg, bort till marinan. Det kändes onekligen som (och är väl) ett töntigt litet turisttåg fast med viss historisk signifikans.
På marinan snålade jag till det med en wetherspoon-burgare och en öl på uteserveringen i kvällssolen. Inte så dumt alls, faktiskt. Kändes nästan lite danskt, undrar varför?
Sedan var det dags att promenera genom stan upp till järnvägsstationen. En riktig heldag! Jag tror jag skulle kunna tänka mig att ha en liten övernattningslägenhet i Brighton.
Idag var det en kalasfin vårdag och jag passade på att göra en utflykt som stått på min att-göra-lista ett bra tag, nämligen att se dinosaurerna vid Crystal Palace.
Det som är lite speciellt med dessa dinosaurer är att de är från mitten av 1800-talet – innan de hade så bra koll på det där med paleontologi – så de ser lite roliga ut. Fast det var ändå ganska ganska imponerande att gå där och titta och tänka sig att modellerna är över 150 år gamla (ingen ålder för en dinosaurie, förvisso!). Det måste ha varit ganska spektakulärt på sin tid.
Själva Crystal Palace, som var en utställningslokal, brann ner på 30-talet men av att döma från fundamenten som är kvar av terassen framför och trapporna upp var det verkligen en gigantisk byggnad. Hade varit kul att få uppleva.
Jag fick istället nöja mig med att njuta av parken, inklusive en stor labyrint av buskar. Helt klart en trevlig liten utflykt, 20 minuter med tåg från London Bridge.
Det är allt himla smidigt med Eurostar till Paris. Bussen några hållplatser bort till St Pancras och sedan efter en halv The Times sveper de franska åkrarna förbi.
Dagen i Paris blev väldigt lyckad med strålande höstväder. Jag började med att ta metron till Triumfbågen som jag inte sett på nära håll innan och därifrån promenerade jag längs Champs-Elysees till Louvren (gick inte in).
Därefter korsade jag Seine över Point Neuf till de latinska kvarteren (pappas tips!) innan jag tog metron upp till Mont Martre där jag bland annat njöt av utsikten innan det var dags att bege mig till Gare du Nord för tåget hem.
Verkligen en kalasdag och Paris är väldigt fint! Lite synd bara att min franska är obefintlig så att jag får hålla mig till McDonalds för att kunna beställa mat. Men jag lyckades faktiskt även beställa ”Un Stella, s’il vous plaît” på en bar vilket fick mig att känna mig väldigt stolt.
En sak som störde mig lite var för övrigt att jag tycks se ut som ett lätt offer. Tre gånger var det folk som ”hittade” en guldring vid mina fötter. Jag orkade inte ens undersöka vad bedrägeriet gick ut på. ”You can keep it”, sa jag till dem.
Det finns försåss fler bilder från min dag i Paris på min Flickr.
Det var ett tag sedan jag var på en riktig utflykt och vädret har varit så tråkigt på sistone att jag nästan glömt bort att det är sommar. Idag var det dock äntligen lite bättre och bank holiday weekend som det är gjorde jag allvar av min plan att åka till Whitstable och havet.
Whitstable ligget i det närmaste rakt öster ut från London, 1,5 timmar med tåg från Victoria (jag inbillade mig att detta är det närmaste havet från London utan att vara i den direkta Thames-mynningen men nu när jag tittar på kartan ser jag att det faktiskt är lika långt som till Brighton).
Väl framme började jag med lunch på The Lobster Shack nere vid hamnen och stranden. Kanske inte den elegantast anrättade hummer jag sett men det var väldigt gott.
Därefter blev det en fin promenad längs stranden och det var nästan så att jag blev sugen på att skaffa mig ett litet strandhus. Omkring tjugo tusen pund ligger de på enligt mäklarfönstren vilket var mindre än vad jag trodde men så är det ju bara en friggebod utan tomt. Fast utsikt har de ju.
Om man är på riktigt promenadhumör borde man lätt kunna fortsätta längs stranden hela vägen till Herne Bay som är nästa samhälle. Det gjorde jag dock inte utan jag vände tillbaka så sakteliga och fick mig en öl till innan det var dags för hemfärd.
Sedan sov jag gott på tåget hela vägen hem. Friskt luft tar på krafterna!
Efter sedvanlig tidningsläsning (undrar om det blir någon regering? Annars får de faktiskt skylla sig själva med ett sådant undermåligt valsystem) insåg jag att jag inte hade några som helst planer för dagen. Tog därför min 1000 Things To Do In London Under £10 till hjälp och blundade och pekade. Det blev nr 499, Jump onboard the Deptford Project.
The Deptford Project är en järnvägsvagn som konverterats till café och vad jag förstod skulle det även vara en del konstateljéer runt omkring men om så var fallet var de väldigt stängda denna söndag.
Jag kan väl inte heller påstå att maten eller restaurangen riktigt motiverade den timma med buss det tog att ta mig dit (och är det kreativ miljö man är ute efter vinner Trinity Buoy Wharf överlägset) men det var ändå en intressant exkursion i ett nedgånget område i södra London. Om inte annat får det en att inse att man nog har det rätt bra själv.
Idag var det riktigt somrigt med sol och 20 grader så jag tog mig en cykeltur upp till Hampstead Heath. Ganska ledigt cykelavstånd faktiskt (6 km) så det kan nog bli att jag cyklar dit för att bada någon gång i sommar.
Ett bad hade jag nästan behövt idag för det var faktiskt ganska slitsamt trots allt. När jag åkt buss eller tunnelbana dit har jag inte lagt märke till hur högt upp det faktiskt ligger! Dock nöjde jag mig denna gång med en glass innan jag rullade hem igen.
Det märks när jag kommer ut på grusvägarna och skogsstigarna att det inte är någon mountain bike jag har – det är väldigt vad det blir skakigt när man har så små hjul! Det lossnade rent av en skruv som höll fast sadeln så nu måste jag gå och köpa insexnycklar.
Jag har väldigt dålig koll på östra London och för att börja råda bot på det styrde jag i förmiddags kosan till det up and coming Shoreditch för en frukostexkursion.
Efter dagens upptäcktsfärd skulle jag nog fortfarande inte välja att bo där men jag kan helt klart förstå vad som lockar folk. Det är en alldeles särskild charm med en blandning av riktiga ruckel, renoverade hus, nybyggen och allmänt hippa människor.
Den kanske största behållningen var annars tro det eller ej en gatumålning. På en veckad garageport hade någon målat en kanin som beroende på från vilket håll man såg den antingen var i genomskärning eller inte. Faktiskt hur cool som helst! Det är kul när det är någon som tänker till lite och inte bara kladdar på. Enligt internet är det en skandinav vid namn ROA som ligger bakom.
Frukost blev det så till slut på en greasy spoon. Helt ok och £4 för frukost tycker jag är bra.
För att dra nytta av min lediga dag begav jag mig idag på utflykt till Oxford. En ganska behändig liten utflykt, ungefär en timme med tåg från Paddington.
Som väntat var det en väldigt mysig stad med många fina gamla byggnader och ganska harrypottereskt. Jag hade dock lite otur med vädret med snöblandat regn och blåsigt hela dagen. Det blev därmed inte att jag tittade runt fullt så mycket som jag hade hoppats och inte så mycket bilder heller.
På bilderna ser ni uppifrån Christ Church College (gånger två), Radcliffe Camera och Oxford University Museum of Natural History. Däremot lyckades jag inte få någon skymt av roddlaget.
Jag kan nog ta en vända till någon gång när vädret är lite bättre.
Efter frukosten tog jag bussen mot Knightsbridge där jag tänkte mig en vända på Harvey Nichols men jag insåg på vägen att jag inte var det minsta shoppingsugen så istället för att kliva av bussen satt jag kvar för att se var jag hamnade. Det blev Putney så nu sitter jag på en pub vid namn The Boathouse med en Kronenbourg och blickar ut över floden. När jag är klar med det promenerar jag sannolikt en bit uppströms längs flodstranden.
Igår gjorde min kollega Brent (som också bor här i Chiswick) och jag en utflykt till Guildford där han bodde innan han flyttade hit. Jag undrade lite vad vi skulle dit och göra men det visade sig vara en fin gammal stad (grundad strax efter att romarna drog) med backiga gator, en fin liten flod genom staden och omgiven av gröna kullar. Historiska personer som bott där inkluderar Lewis Carroll som skrev Through the Looking Glass där.
Klart värt en utflykt om ni har vägarna förbi.
Mammas kusin Tina var i stan den här helgen vilket förstås var ett utmärkt tillfälle att få tummen ur och träffa min syssling Helena, som också bor här i London, och hennes man Hannes som jag inte träffat innan. Med en turist på besök kan man ju dessutom vara en smula turistig och vi tog båten från London Eye till Greenwich. En fin tur, även om de verkligen borde ha putsat rutorna. Väl framme hamnade vi på pubben Gipsy Moth där det blev fish & chips. Jag har haft någon sorts tafatt försök till hälsosam diet sedan nyår så det var ett välkommet avbrott. Har ingen aning om pubben är uppkallad efter segelbåten med samma namn (en av de tidigare ensamseglarna runt jorden) eller vice versa men det vore onekligen stilfullt att uppkalla en båt efter en pub så jag väljer att göra den tolkningen. Hur som helst var det en trevlig kväll.