Med tre veckor kvar i London kände jag för att göra något londonmässigt så jag bokade in mig på en arkitekturrundvandring, ”Hidden West End”, vilken framför allt fokuserade på Bloomsbury.
Det var väldigt intressant och lärorikt (men kallt!) och jag blev helt klart sugen på att sätta mig in lite mer i det där med arkitektur. Bilderna jag tog blev väl inte direkt jättespännande men här är t.ex. Englands äldsta town house:
Och här ett tydligt exempel på hur en viktoriansk arkitekt (till vänster) låtit sig inspireras av det georgianska huset bredvid.
Jag tror förresten att jag lärde mig tillräckligt om byggnadsstilar för att kunna konstatera att huset där jag bor torde vara georgianskt (sent 1700-tal till tidigt 1800-tal), vilket är betydligt äldre än jag trodde. Nu när jag googlade hittade jag faktiskt en karta från 1799 där min gata finns med men bara några kvarter väster ut tar bebyggelsen slut och övergår i ett öppet fält. Vansinnigt fascinerande att tänka sig!
Den sista plattformen på Alwych Station stängdes 1994 men någon gång emellanåt annordnar London Transport Museum rundturer och en sådan gick vi på idag.
Nu för tiden används denna station till säkerhetsträning och filminspelningar (bl.a. Doctor Who och V for Vendetta) och det var lite roligt att se gamla reklamaffischer från olika tidsperioder på väggarna, även om de flesta bara var kvarlämnad rekvisita.
Om man bortser från bristen på underhåll och att tågtunnlarna från den ena plattformen är igenmurade sedan länge får jag nog dock erkänna att stationen kändes ganska mycket som alla andra tunnelbanestationer (de flesta är ju lika gamla), bara lite mer sliten.
Kul hur som helst att komma in där man inte brukar!
När jag sitter här i mitt vardagsrum, som är fyllt av torkande tvätt, känner jag mig nästan en smula trångbodd. Inte blir det bättre heller av att jag just kom hem från Buckingham Palace där jag gjorde en rundtur genom Drottningens salonger. Helt vansinnigt pampigt och helt klart en rundtur jag kan rekommendera! Även om den inspelade guidningen kanske ägnade lite väl mycket tid åt Kates bröllopsklänning och en Fabergé-samling. En klänning är en klänning, liksom.
En sak jag inte förstått tidigare är vilken jätteträdgård som ligger bakom slottet. Från baksidan känns det nästan som om det ligger mitt ute på landet! Nu när jag tittar på kartan inser jag att trädgården är i det närmaste exakt lika stor som Green Park bredvid – inte så konstigt då att Drottningen kan bjuda 8000 när hon anordnar garden party!
Och för att kunna säga att jag druckit te på Buckingham Palace tog jag förstås en fika innan jag gick. Lite dyrare än parlamentet igår men så såg det desto trevligare ut. Trots engångs. Jag bad rent av om en extra pappmugg att ta hem som souvenir. På så vis slapp jag slösa £49 på en porslinsmugg i souvenirbutiken!
Som synes passar jag på att ägna sista veckan av semestern åt lite turistande och idag gjorde jag ett besök till Houses of Parliament där man såhär års (då parlamentet har sommarlov) kan gå på rundtur. Trots snart fyra år i London har jag nämligen inte sett insidan av denna ganska spektakulära byggnad tidigare.
Tyvärr – men kanske ganska förståeligt – fick man inte fotografera där inne, förutom i Westminster Hall där rundturen startade. Vid första anblicken var denna sal inte särskilt uppseendeväckande men när jag fick veta att det var den enda kvarvarande delen av Westminster Palace och byggdes 1097 blev jag lite mer imponerad. Och tydligen var det här William Wallace och Charles I dömdes till döden. Fast med några hundra år emellan, förstås.
Sedan tog oss den 75 minuter långa och mycket lärorika rundturen runt både House of Lords och House of Commons där det förstnämnda var mycket mer spektakulärt utsmyckat än vad jag föreställt mig med mycket guld, rött, statyer och målningar. Commons var däremot mer sparsmakat, vilket beror på att det byggts upp efter att ha bombats i kriget.
Efter rundturen tog jag en kopp te i besökskafeterian vilket var billigt men inte särskilt elegant. Och i souvenirbutiken lyckades jag hålla mig från att köpa en flaska av Speaker Bercow’s Single Malt.
Idag hade jag bestämt mig för att ett lagom promenadmål var att ta mig bort till Tower Bridge för att se en broöppning, som är något jag aldrig tajmat tidigare.
Jag lyckades även dra med min flatmate Hanna för att beskåda denna händelse, vilken för övrigt äger rum några gånger i veckan (broöppningen alltså, inte att jag promenerar dit). Vi kom fram i alldeles lagom tid och det visade sig vara en fånig men ganska fin liten skuta som skulle igenom.
Bron öppnade sig, båten körde igenom och så stängde de bron igen. Klart!
Jag undrar lite hur mycket det kostar att boka broöppning för man kommer inte lägre än till nästa bro och skutan vände snart utåt igen. Med löfte om ett glas vin kunde jag övertyga Hanna om att vi skulle invänta även den andra öppningen så att jag kunde få bilder ur en annan vinkel.
Så nu har jag bockat av att se Tower Bridge i öppet läge. Två gånger.
Idag blev det frukost på Borough Market, mest för att jag läste i tidningen förra helgen att Maria’s Market Café är hotat. Ärligt talat var det dock inte jättegott denna gång då det smakade bränt från stekbordet men marknaden är alltid trevlig så det blev en bra morgon ändå.
Som londonbo förväntas man ju hysa visst förakt mot turister och turistattraktioner men några av de senare är faktiskt lite av smultronställen för min del, om man nu kan räkna något som man delar med 15 miljoner turister som ett smultronställe.
De bästa värsta turistfällorna:
Turistplats på bussen, d.v.s. längst fram på övervåningen. Om jag inte har bråttom föredrar jag helt klart bussen framför tuben eftersom man ser så mycket mer. Och allra mest ser man längst fram!
Covent Garden – lyckas man väl acceptera trängseln som en del av upplevelsen är Covent Garden med alla dess gatuartister väldigt trevligt. Om man bortser från silvermålade människor som står helt stilla – dem har jag väldigt svårt att se någon mening med. Betydligt enklare att finna poängen med är då ett glas vin på någon av uteserveringarna.
Leicester Square – en av de allra värsta turistfällorna men jag tycker ändå att det är ganska trivsamt att sitta i gräset eller på en bänk med en glass från Ben & Jerry’s eller Häagen-Dazs och titta på folk av alla de sorter.
Trafalgar Square – en frappuccino sittandes på sockeln till Nelsons kolumn i kvällssolen en fin sommarkväll är inte heller helt fel om ni frågar mig.
Idag fick jag för mig att jag ville se lite Banksy-målningar och tog bussen upp till Camden där det nyligen dykt upp några nya längs kanalen. Tyvärr hade den fräckaste redan blivit förstörd men de två återstående var ändå sevärda.
Eftersom jag redan börjat gå och det var strålande sol fortsatte jag sedan promenera längs kanalen hela vägen bort till Little Venice. Jag har inte promenerat den sista biten innan så det var en ny del av London för mig – en väldigt fin dessutom.
Idag när tvätten var avklarad kände jag för att vara lite kulturell och bestämde mig för att välja något ur min ”1000 things to do in London for under £10”. Valet föll på Trinity Buoy Wharf, ett gammalt varv där de förr gjorde bojar men som nu är ett tillhåll för konstnärer.
Det blev en trevlig liten utflykt då jag är ganska svag för gamla varvsområden. Bland annat finns här Londons enda fyr och den får man lov att gå upp i vilket jag gjorde. Fyren har aldrig haft någon navigatorisk betydelse utan bara använts till att testa fyrljus och numera används den till konstverket Longplay, ett tusen år långt musikstycke (ett jäkla pling-plång om ni frågar mig – det känns inte som att kompositören lyssnat igenom det ens en enda gång).
På Trinity Buoy Wharf finns också Londons minsta museum, ett litet skjul tillägnat Michael Faraday (det är det lilla svarta skjulet som syns på bilden med fyren). Ganska snabbt avklarat!
Konstnärernas ateljéer var också fräcka, inrymda i gamla fartygscontainrar som staplats och stajlats om så att det såg väldigt fräsigt ut. Vore jag konstnär skulle jag nog hyra där i den s.k. Container City.
Innan jag begav mig hemåt åt jag lunch på Fatboy’s Diner, en riktig diner från USA från 40-talet som de renoverat upp och fraktat hit. Maten var väl inte den bästa jag har ätit (den var för all del inte dålig heller) men lokalen och atmosfären gjorde det till något mer.
Idag var det karneval i Notting Hill. Jag har lyckats missa den tidigare år men i år blev det i alla fall av. Helt galet mycket folk och härlig stämning (även om de flesta butikerna förberett sig på det värsta genom att hålla stängt och täcka över fönstren med plywoodskivor). Själva karnevaltåget är bara en liten del av det hela – minst lika viktigt tycks det vara med stora högtalare med hög musik. Och så mat och dryck förstås. Många intryck för alla sinnen! Vågade mig inte på maten utan nöjde mig med två konstiga utländska burkar läsk så att jag i alla fall kände mig lite mångkulturell.
Full nakenchock utlovas om man klickar vidare till inlägget!
Kom precis hem från Science Museum vilket kan tyckas lite lustigt klockan 22:30 en onsdag men en gång i månaden har de vad de kallar Lates, kvällsöppet med olika arrangemang. Det var första gången jag var där så tack till Sanna som drog med mig.
Vetenskapsmuseet är mitt favoritmuseum redan sedan tidigare och det kändes lite konstigt men väldigt bra att gå runt där och titta med en ölflaska i handen. Fast det bästa av allt var förstås att slippa alla barn! Temat för kvällen var brottsplatsundersökning men de flesta aktiviteterna blev fullsatta ganska fort då det var väldigt mycket folk (vi missade bl.a. blodstänksmönsteranalysen). Vi lyckades i alla fall komma in på en föreläsning med en DNA-expert som berättade om hur de löste ett uppmärksammat dubbelmord för ett år sedan vilket var väldigt intressant men även innefattade mycket äckliga bilder från brottsplatsen.
Lustigaste arrangemanget var annars det tysta diskot, ett dansgolv där folk stod och dansade med hörlurar – var och en med sin egen favoritmusik. Det såg ganska tokigt ut.
På det hela taget en himla intressant kväll. Det blir nog fler besök.
Varje söndag är det farmers market här i Marylebone. Trots att den är på parkeringen bakom Waitrose känns den ganska genuin och det är kul att gå runt och titta lite. Idag investerade jag rent av i en bukett solrosor för två pund. Snittblommor är ungefär så långt mina gröna fingrar sträcker sig.
För att fira helgens ankomst drog jag med Sanna till champagnebaren på St Pancras järnvägsstation för vad som mer eller mindre blev lunch i och med att jag tog rökt lax till och Sanna tog jordgubbar. St Pancras är nog min favoritstation då den är väldigt pampig. Inte minst som man i december 2007 avslutade en 800 miljoner punds renovering (det är dyrt det!). Kändes onekligen lite ståndsmässigt att sitta där och sippa champagne mitt på blanka eftermiddagen – även om man sedan borde ha klivit på tåget till Paris för att fullända det hela.
När jag såg bilden från Slottsskogen på pappas blogg kom jag att tänka på att det var väldigt länge sedan jag var på Hampsted Heath så efter att den potentielle flatmaten varit och tittat på rummet (han ställde inte mycket frågor så jag vet inte hur intresserad han är – jag tror att han tyckte att rummet var lite litet) blev det utflykt i sommarvärmen med picknick i skuggan under ett träd i gröngräset framför Kenwood House. Susanna var inte särkilt svårbedd och hon svarade till och med för maten. Mycket praktiskt med sådana vänner.
Hampsted Heath är på sätt och vis väldigt likt Slottskogen med skog, ängar och formella trädgårdar om vartannat men nästan tre gånger så stort. När man går mitt inne i skogen är det verkligen svårt att tänka sig att man är bara 20 minuter hemifrån med buss (plus en ordentlig promenad). Och utsikten från Parliament Hill är nog den bästa i London.
Naturhistoriska museet är helt klart ett av mina topp 3 museer i London (de två andra är Tate Modern och Science Museum) så jag var inte så svårövertalad att följa med Johan och Teresia dit igår.
Byggnaden är värd ett besök i sig och kan närmast beskrivas som ”harrypotteresk”. Jag skulle kunna gå runt i många timmar och bara titta på ornamenten. Annars är min favorit nog blåvalen. Till skillnad från den i Göteborg är den visserligen inte uppstoppad utan bara en modell men i gengäld är modellen av en vuxen val i full storlek. Jag blir lika imponerad varje gång. Den afrikanska elefanten som står bredvid ser ut som en liten plutt i jämförelse.
Best of the rest är förstås dinosaurierna även om många av skelettten visar sig vara avgjutningar när man läser det finstilta.
I fredags gjorde jag ett återbesök på British Museum med Johan och Teresia. Skall jag vara helt ärlig är inte detta riktigt mitt favoritmuseum eftersom jag tycker att det kan bli lite långtråkigt efter en tag. Förvisso har de många fascinerande föremål och visst är det kul att gå runt och titta en stund men det blir lätt för mycket. För mig är det svårt att känna att den tionde stensarkofagen är lika spännande som de första två-tre. Och så sympatiserar jag inte riktigt med hur mycket av andra länders kulturskatter de samlat på sig. Gjorde man så idag skulle det bli viss uppståndelse…
Just denna gång hann dock museet stänga (17:30 de flesta dagar) innan vi hann särskilt långt så långtråkigt hann det inte bli, vilket ju var praktiskt. Och tack vare att det är gratis slipper man ju bekymra sig för sin return of investment.
Anders och jag styrde idag kosan till Greenwich i det vackra vädret. Vi fick en riktigt skön tur på floden (jag håller på och tränar mig på att säga ”floden” och inte ”älven”) med Thames Clippers från Westminster. Väl framme blev det en öl på Gipsy Moth, en snabbis på sjöfartsmuseet, upp till observatoriet och sedan glass i solen. En ganska standard besöksutflykt med andra ord men nytt för denna gång var att vi tog Greenwich Foot Tunnel under Thamesen – det var nog 16 år sedan jag gjorde det senast.
Ett mål för min del var annars att se trafikljusskulpturen på Isle of Dogs i Docklands. Ganska lustig sak. Därefter DLR:en tillbaka till stan och en burgare på Leicester Square. Kändes som en riktig heldag men vi var ändå hemma kl 15.
Dagens film: "Is Anybody There" på Covent Garden Odeon
De hade hotat med regn den här helgen vilket kändes lite snopet med tanke på att det varit strålande sol och 20 grader hela veckan. Prognosen kom dock på skam och det har varit två riktigt fina dagar.
Igår tog jag mig en någorlunda ordentlig promenad, det var ett tag sedan sist. Började med att gå tvärs över gatan till Leicester Square där jag åt en glass i solen – det är ju viktigt med näring när man ägnar sig åt fysisk aktivitet! Gick sedan förbi The Mall och Westminster, där de som bäst höll på att förbereda för söndagens London Marathon, och fortsatte vidare över Westminster Bridge och bort längs sydsidan av floden hela vägen bort till Tower Bridge.
Det är inte så himla ofta jag är på sydsidan och jag är lite kluven till vad jag egentligen tycker om sträckan närmast London Eye med alla uppträdanden, bokbord, turister o.s.v. men det är nog ganska trevligt egentligen. Lite längre bort med St Mary Dock, med en kopia av Francis Drakes skepp The Golden Hinde, Tate Modern, Shakespeare Globe Theathre o.s.v. är det dock hur fint som helst.
Avslutade med att gå över Tower Bridge till St Katharine Docks. Var så länge sedan jag var där att jag nästan glömt bort hur mysigt där är. Det är svårt att inse att man befinner sig mitt i London. Just nu står dessutom Sir Robin Knox Johnstons båt Suhaili där uppställd för beskådan – det är exakt 40 år sedan han blev först att segla ensam jorden runt non-stop. Kul att se! Och hon påminde mig en del om min S/Y Mayol – nostalgi!
Idag tog jag mig äntligen till Borough Market vid London Bridge för en lördagsfrukost. Har aldrig varit där innan med det visade sig vara en väldigt trevlig marknad väl värd ett besök. Inget krimskrams, bara mat. Rent och prydligt och härliga färger. Var till och med nära att köpa något, även om sådana råvaror är tämligen bortkastade i min kokkonst.
En riktig engelsk frukost gör verkligen underverk för näringsbalansen i kroppen. Under promenaden hem kände jag att nu skulle det smaka gott med en pint bitter – tills jag tittade på klockan och den var kvart över tio.
Det var fler än jag som kommit på tanken att titta på fyrverkeriet på tolvslaget och att komma en dryg timme innan var inte alls att komma i tid. De flesta åskådarplatser längs med floden var redan fulla och gatorna dit avspärrade så jag hamnade så småningom på Blackfriar Bridge – rätt långt bort från Embankment där jag klev av tuben och rätt långt från själva fyrverkeriet. Trots det var det ganska mäktigt. Och jag har nog aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv. 400 000 var det visst enligt BBC och folk började ta plats kl 18…
Idag när jag kom in till stan var det Remembrance Sunday då britterna högtidlighåller de av de sina som dött i krig. Tyvärr var det svårt att komma till och se själva kransnedläggningarna och jag får nog börja fundera på att skaffa ett större objektiv…
Jag gav upp rätt fort och återgick till ursprungsplanen, shopping. Bland annat hittade jag Local Hero på dvd för £5.
Idag var det dags för borgmästaren att svära drottningen trohet vilket han är tvungen att göra en gång om året. Det var inte riktigt väder för att åka in tidigare på dagen men tydligen var processionen 2 kilometer längre än färdvägen vilket ju onekligen låter lite imponerande. Hur som helst kom jag i alla fall in till fyrverkerierna men jag tycker nog Boris hade snålat lite.
Ikväll är det Guy Fawkes Night vilket märks på att det smäller mest hela tiden utanför fönstret. Skall snart bege mig ut och se om jag kan se något men vad jag förstår sparar de många stora officiella fyrverkerier till helgen då det bland annat är Lord Mayor’s Show.
I och med att jag varit utan vettig dator ett tag kommer detta inlägg först nu men för två veckor sedan var Måns och Niclas på besök vilket förstås var väldigt trevligt.
På lördagen gick vi på Last Night of the Proms – eller, inte riktigt – vi stod snarare strax utanför tillsammans med ett antal hundra som inte kom in på arrangemanget för de som inte kom in i Albert Hall. Vi stod således längst bak av 40 000 pers och tittade på en storbildskärm men det var ganska häftigt ändå. Fast antagligen inte lika mäktigt som att stå mitt i.
(Och ja – videoklippet är ganska kraftigt inzoomat…)
Idag kände jag mig stolt över att vara brittisk när vi (Måns och Michel är på besök över helgen) i hällande ösregn, enligt uppgift tillsammans med uppskattningsvis 250 000 andra och 7 miljoner tv-tittare, såg Oxford utklassa Cambridge i den 154:e årliga rodden mellan skolorna. Målgången var vid Chiswick Bridge här i närheten och på grund av det blåsiga vädret var det förhållandevis låga odds hos vadslagningsbyråerna att någon av båtarna skulle sjunka, men det gick tack och lov bra.
Till vardags rör jag inte mycket på mig, i och med att jag bor så nära jobbet (även om det blivit lite bättre i och med att jag promenerar hem på lunchen) så idag bestämde jag mig för en ordenlig promenad.
Tog bussen till Baker Street och promenerade därifrån genom Regents Park upp till Regents Canal, längsmed den en liten bit och sedan upp på Primrose Hill. Där har jag aldrig varit innan men i boken jag läser för närvarande (One for my baby av Tony Parsons) nämnde han utsikten så jag tänkte att det kunde vara värt ett besök och det stämde. Det är ingen jättekulle men man ser ändå rätt mycket av stan.
Efter Primrose Hill fortsatte jag genom Camden (jobbigt mycket folk en lördag) och sedan längsmed Hampstead Road som övergår i Tottenham Court Road och vidare genom China Town till Piccadilly Circus, där jag försökte få klarhet i hur det går med mitt nya mobilabonnemang (och framförallt min nya mobil) men de visste inget utan skulle höra av sig på måndag.
Sedan fick det räcka med promenad (13 km enligt mobilen) och jag tog bussen hem.
