I fredags gick var jag på East London Design Show vilken visade sig vara något av en besvikelse då jag föreställt mig något lite fräckare. I min biljett ingick det ett glas vin men fast inte förrän klockan 19, d.v.s. över en timme från det att jag anlände, och det visade sig vara svårt att hålla sig sysselsatt så länge. Fast det blev väl i och för sig inte bättre av att jag kände mig lite febrig.
Jag lyckades hur som helst hålla mig från att köpa en stor ren av wellpapp men det blev en kökshandduk som jag tänker kan funka som duk på tv-bordet.
När vattenledningsnätet till stor del är från viktoriansk tid är vattenläckor verkligen ingen ovanlig syn men den jag stötte på när jag var på väg till kvällens middag i Soho är en av de mer spektakulära jag sett.
Det är inte varje dag man ser en amerikansk president när man är ute på sin kvällspromenad. I själva verket var det ganska exakt tio år sedan det hände mig senast, den gången Bush d.y. i Göteborg. Men ikväll var det dags igen!
Jag hade promenerat till Buckingham Palace för att fotografera de amerikanska flaggorna på The Mall och hade inte räknat med mer än så. Plötsligt började dock polisen flytta på klungan med åskådare utanför slottet, två polishelikoptar smattrade över huvudet och motorcykelpoliserna tog på sig hjälmarna. Och några minuter senare svängde presidentens limo, ”The Beast”, ut genom grinden!
Det syns inte på bilden men jag fick en riktigt bra skymt av presidenten där han satt och vinkade. Det kändes faktiskt lite surrealistiskt att plötsligt få se honom med egna ögon!
Idag inleddes Festival of Britain på South Bank och eftersom det fantastiska vädret fortsatte var ju det förstås ett promenadmål gott som något. Denna festival pågår ända fram till hösten och firar ”the landscape, seaside, character and imagination of the British people” och är en revival av motsvarande festival för 60 år sedan.
Bland finns här ett antal strandhytter designade av olika konstnärer, en ”urban beach” (eller sandlåda), en tio meter hög halmräv, en takträdgård och världens längsta snöre med vimplar på. Vart och ett kanske inte så spektakulärt i sig men det var allt lite småtrevligt och jag fick faktiskt lite badortskänsla.
Inspirerad av min bloggkollega Stina i London promenarade jag för andra gången den här veckan till Soutbank, denna gång för chokladfestival. Tyvärr såg jag dock inte till så många smakprov och en del av chokladen såg lite svettig ut i solskenet så det blev inte att jag köpte något.
Men det vore ju synd att ha promenerat hela vägen dit utan belöning så jag gav mig istället upp på terassen på National Theatre för en öl.
Jag har aldrig varit där uppe tidigare men jag får nog säga att de missat ett trick med uteserveringen för jämfört med Southbank Centre var det en ganska avslagen historia.
Jag blir dessutom alltid lite besviken när man får en flasköl serverad i ett gigantiskt plastglas så att det ser ut som att man får en halvdrucken öl men jag satt ändå ganska bra där och läste min bok i solen. Det var även lite intressant att se byggnaden på lite närmre håll, vilket förvisso fick den att kännas ännu mer som en bunker.
Idag bestämde jag mig för att äta min frukost i Shoreditch och hamnade på ett ganska slitet café vid Brick Lane.
När jag var klar med frukosten hamnade jag plötsligt mitt i en tomteflashmob och gatan fylldes av hundratals tjoande och tjimmande tomtar. Ganska fräckt, faktiskt! Lite googlande nu på kvällen upplyste mig om att det var ett årligt arrangemang kallat Santacon.
För eventuella yngre läsare vill jag påpeka att det bara var ungdomar utklädda till tomtar. Den riktige tomten är förstås inte berusad kl 2 en lördagseftermiddag.
Tomtarna vandrade snart vidare och jag sammanstrålade med Hanna för en fika (varm choklad med vispgrädde för min del).
Sedan promenerade vi till Trafalgar Square för att lyssna på Christmas carols (jag ville ju höra The Holly and the Ivy som jag inte fick höra igår). När vi kom fram hade dessvärre tomtarna också hunnit dit och det blev inte fullt så stämningsfullt som jag hade tänkt mig eftersom de sjöng med i sångerna och inte gjorde det särskilt väl. Fast vad gör det, alla var glada (kören tycktes själva ha ganska roligt åt det hela) och jag kan göra ett nytt besök en annan kväll när det är lite mer stillsamt.
Jag är enormt sugen på att åka till Tokyo men fick nöja mig med att ta bussen till Brick Lane. Där var det nämligen en japansk mässa denna helg, Hyper Japan London med mat, snacks, anime, manga, mode och turistinformation.
Ärligt talat var dock mässan faktiskt lite sådär och knappast värd de åtta pund det kostade att komma in. Jag hade förväntat mig att allt skulle vara lite mer over the top på japanskt vis, men det var förstås ändå trevligt att gå runt och titta lite.
Och jag kunde såklart inte motstå att köpa hem lite japanska snacks. Har inte hunnit smaka på något ännu men förpackningarna är ju i alla fall coola.
Kvällen inledde vi med ett glas gratis-skumpa och sedan ganska sötsliskig Kopparbergs-cider på Topman där det var Fashion Friday. Lite lustigt att stå och dricka i en affär men gratis är ju gott.
Därefter fortsatte vi till Victoria & Albert Museum som hade Lates ikväll. Själva arrangemanget kunde väl inte mäta sig med Science-museets motsvarighet och man fick inte ens promenera runt med sin öl (ganska förståeligt kanske med tanke på deras samlingar) men det var ändå ganska trevligt. Vi hamnade på ett föredrag med ett par tvillingar som talade om duplicering, den ene filosof och den andre konsthistoriker. Det är sådant som är det roligaste med Lates – de där sakerna man inte visste att man ville se.
Jag såg inte påven idag heller men däremot hamnade jag mitt i en stor demonstration när jag var ute på min shoppingrunda. 20 000 personer uppger BBC att det var i tåget vilket nog stämmer nog för det tog en bra stund för det att passera.
De bästa plakaten tycker jag var de med texten ”Down with this sort of thing”. Dels är det ju en referens till Father Ted vilket är väldigt passande i sammanhanget, dels är de ju återanvändbara.
Hanna kom förbi på förmiddagen för att hjälpa mig att äta lite cupcakes och sedan gick vi ut och gick en vända i det fina vädret.
Påven är i stan just nu så vi styrde stegen mot Westminster Abbey, dit vi hört att han skulle komma. Det vore ju lite kul att försöka se en skymt av honom och hans omtalade Popemobile. Väl framme lyckades vi få en plats ända framme vid räcket och jag tänkte att nu får jag chansen att till och med överträffa det foto pappa tog av påven i Rom!
Efter en halvtimmes väntan började vi dock bli lite otåliga så jag frågade dem bredvid oss om de visste när påven kunde tänkas dyka upp. ”Jajamän, han kommer om fyra timmar!” svarade de entusiastiskt.
Jag hade fått det hela om bakfoten och barnvarianten av Notting Hill-karnevalen var igår och den ”riktiga” var idag så det var ju tur att jag missade igår!
Det är alltid galet mycket folk och trängsel på karnevalen så jag kände inget behov av att vara där någon längre stund men det är ändå kul att kolla in läget en stund och njuta av färgerna, stämningen och ljudet.
Och äta lite mat och dricka den skummaste läsken man hittar.
Sedan tog det över två timmar från det att jag var nöjd tills jag lyckats ta mig ut och på en buss. Crazy.
På vägen hem från jobbet tog jag omvägen via Trafalgar Square där det fram tills på fredag finns en labyrint byggd av buskar. Ganska fräckt men kön var avskräckande så jag skippade att utforska den närmare. Lite synd.
Nu i veckan avtäcktes de nya trafikljusen på Oxford Circus kompletterade med nedräkning av hur många sekunder man har på sig att korsa gatan så att man kan avgöra om det är läge att slinka över eller inte. Faktiskt väldigt fiffigt. Vad jag förstår överväger de att införa detta på många fler platser om det faller väl ut.
Jag trivs väldigt bra här i Marylebone och som lokalpatriot är den årliga Marylebone Summer Fayre som hölls idag något av en höjdpunkt. Hela Marylebone High Street och de närmaste tvärgatorna fylls av uteserveringar, marknadsstånd och uppträdanden, parkeringsplatsen förvandlas till nöjesfällt och parken får en stor scen och fylls med barer och folk med picknick-filtar. Härlig stämning överallt och det känns lite extra som en by i staden.
Och även om en drink på tidiga söndagseftermiddagen ju alltid är välgörande är det en dag som denna rent av välgörenhet då mycket av arrangemanget är till förmån för Teenage Cancer Trust.
Av alla tillfälliga konstverk på den fjärde plinten på Trafalgar Square jag sett tycker jag helt klart att det nuvarande, Nelson’s Ship in a Bottle av Yinka Shonibare, är det bästa.
Denna detaljrika modell av HMS Victory med segel av tyg med afrikanska mönster i en gigantisk flaska skall enligt beskrivningen anknyta till torgets historiska symbolism, beakta den komplexa expansionen av den brittiska handeln och Imperiet men också reflektera det mångkulturella London. Tankar bakom konstverk är ju ofta ganska pretentiösa men i det här fallet köper jag det med hull och hår.
Just nu pågår Chelsea Flower Show här i London, en gigantisk blomstermässa som drar 150 000 besökare varje år. Mina fingrar är inte särskilt gröna (i själva verket vissnar de flesta växter jag rör vid mer eller mindre omedelbart) så jag har aldrig varit där tidigare men i år fick jag biljetter från Sanna som fått dem över så jag tog med mig en f.d. kollega och hans flickvän och drog dit efter jobbet igår. Efter några grå och ganska kalla dagar tittade dessutom solen fram så det tajmade ju väldigt bra.
Mässan får alltid mycket sändningstid i tv (morgon-tv är i extas) och då är det kul att kunna skaffa sig en egen bild. Trädgårdsintresserad eller ej, de ca 40 trädgårdarna uppbyggda för mässan var väldigt fina (det sa folk runtomkring hela tiden: ”Oh, this is nice!”) och med väl genomförda teman. Kanske var de lite mindre än jag föreställt mig men det är ju praktiskt så att man kan få plats med dem hemma.
Utöver själva trädgårdarna fanns det även montrar med blommor, trädgårdsmöbler, växthus och lusthus. Det var faktiskt så att till och med jag fick lite trädgårdslust (nu skall jag inte säga för mycket så att mamma sätter mig i arbete på midsommar) men det dröjer nog ett tag innan jag bor någonstans där det kan bli aktuellt.
Idag firades det kinesiska nyåret i London. Trevligt och färgglatt som sig bör men tyvärr var det ingen parad i år utan det var istället lite mer utspridda kinesiska drakar och affärsstånd runt om China Town och olika uppträdanden på Trafalgar Square. Det senare var så knökat att man bara såg storbildskärmarna så jag nöjde mig med att köpa lunch från en vagn.
430 000 kineser bor det förresten i Storbritannien enligt Wikipedia att jämföra med 40 – 50 000 svenskar (i London) så det är inte konstigt att det kinesiska nyåret drar lite mer folk än det svenska midsommarfirandet!
… så borde ju denna vara en lämplig kandidat till uppköp.
Den ligger dessutom på andra sidan av mitt kvarter så det är ju nära och bra.
Fotot påminner förresten inte så lite om bilderna i min personifierade kalender jag hade på kontoret förra året. Tyvärr var jag en för dålig tryckerikund för att få någon ny i år.
Idag har jag sparat en massa pengar. Jag gick nämligen på båtmässan och köpte inte en enda båt.
Det var en del höghus till båtar – uppenbarligen finns det de som fortfarande har pengar (eller hoppas att någon har det).
Ärligt talat gick dock besöket ganska snabbt. När man inte har båt är ju tillbehörssortimentet (mässingsprylar, navigatorer, bottenfärg och Aston Martins) inte jätteintressant och utbudet i mitt segment med semirealistiska motorbåtar runt 20 fot var rätt begränsat. Inte heller fanns det särskilt många små stadiga engelska båtar vilket var en besvikelse. Fast en rolig liten båt hittade jag i alla fall i en helt annan kategori: en 2,85 meter lång gummibåt med 70-hästars vattenjet. Den skulle nog vara kul i viken hemma hos modren!
Jag förhörde mig förresten med en försäljare var man skulle kunna ha en båt när man bor i London och enligt honom var var det fullt möjligt att få båtplats i Chiswick. Det hade ju onekligen varit lite fräckt.
Pappa frågade häromdagen om jag gått på diagonalen över Oxford Circus och det har jag. Fem miljoner pund kostade denna upprustning som utöver de tokyoinspirerade diagonala övergångsställena innebär betydligt mycket mer plats för fotgängarna på trottoarerna. Och det tycks fungera! Tidigare har ju denna plats varit helvetet på jorden men nu flyter det på utan några egentliga problem. Det är bara när man korsar det andra övergångsstället i mitten som det blir lite stressande.
I min följetong ”Grogg på platser där man inte brukar dricka grogg” (en kort följetong men konceptet är tilltalande och tål att vidareutvecklas!) kom turen ikväll till Topman på Oxford Circus. Tillsammans med Timeout Magazine hade de nämligen ett event för att fira den nya herravdelningen (vilken för övrigt är ett klart lyft). Helt ok tillställning för lite onsdagsshopping med inte så mycket folk, fria drinkar, gratispryttel, dj och rabatterade priser. Kort sagt som det alltid borde vara när man handlar.
Min gata slutar vid Manchester Square, ett torg med en fin men privat trädgård. Idag när jag gick förbi var det dock öppet för allmänheten då Hendrick’s Gin hade ett event. Ett ganska märkligt (och roligt) sådant dessutom: ”Hendrick’s Horsless Carriage of Curiosities”, centrerat kring en 1800-tals tågvagn med gamla märkliga föremål. Utanför pågick det crocketspel, musikalisk underhållning och cykling med höghjuling. Och, kanske viktigast, så fick man gin & tonic. Förträffligt!
Idag fylldes Regent Street med uteserveringar och karuseller med anledning av Regent Street Festival. Det var faktiskt förvånansvärt trevligt att strosa runt där för även om det var rätt mycket folk var det ingen riktig trängsel.
På kvällen spelade Madness för en publik som vunnit biljetter på radion. Övriga var hänvisade till att följa det hela via storbildskärmar. Dock blev det något fel i logistiken och Sanna och jag promenerade rätt in och fick se den äkta varan – mycket fiffigt!
Skall jag vara ärlig har jag inte direkt slitit ut min cykel sedan jag köpte den. Häromdagen tänkte jag därför att det borde vara dags för en tur till helgen och när den närmade sig visade det sig att det var bra tajming. Idag söndag var det nämligen The Mayor of London’s Skyride. Londontrafiken är annars det som gör att jag låter bli att cykla men idag kunde jag utan bilar (men stundtals med full trafikstockning med cyklister istället) cykla mellan Buckingham Palace och Towern och tillbaka, en slinga på 15 km enligt programmet. Perfekt!
Jag cyklade mestadels i väldigt sakta mak, dels p.g.a. trafiken och dels för att inte ta ut mig men på upploppet (för mig sett, eftersom jag startade vid Buckingham Palace) fick jag fritt fält efter ett rödljus och trampade på ordentligt längs The Mall. ”Snälla cykel, vik inte ihop dig!” tänkte jag men det gick bra.
Morgondagens bloggpost kommer sannolikt handla om träsmak.
Idag var det karneval i Notting Hill. Jag har lyckats missa den tidigare år men i år blev det i alla fall av. Helt galet mycket folk och härlig stämning (även om de flesta butikerna förberett sig på det värsta genom att hålla stängt och täcka över fönstren med plywoodskivor). Själva karnevaltåget är bara en liten del av det hela – minst lika viktigt tycks det vara med stora högtalare med hög musik. Och så mat och dryck förstås. Många intryck för alla sinnen! Vågade mig inte på maten utan nöjde mig med två konstiga utländska burkar läsk så att jag i alla fall kände mig lite mångkulturell.
Full nakenchock utlovas om man klickar vidare till inlägget!
Den här sommaren pågår cricketturneringen The Ashes mellan England och Australien och denna helg är det sista och avgörande matchen. En kollega har tagit tre dagars semester för att följa detta femdagars spektakel på plats på The Oval men själv sprang jag istället av en slump på arrangemanget Cricket in the Park i Regent Park idag. Hur mycket folk som helst som satt med picknick och tittade på storbildskärm. Och så fick jag en fiffig engångspicknickfilt som jag nu har liggandes i min väska så att jag alltid är beredd.
Egentligen var det inte alls cricket utan jazz jag var i parken för att titta på så det fick jag göra också. Sanna lockade med fika för att få med mig och en fika tackar man ju inte nej till – inte ens om det spelas hissmusik till. ;)
På Trafalgar Squares tomma fjärde plint ställs just nu konstverket ”One & Other” av Antony Gormley ut. Det består av 2400 människor som under en timme var får göra vad de vill på plinten. En himla kul idé om ni frågar mig men resultatet är förstås varierande. Senast jag passerade var det en man som utklädd till naken stod helt stilla och sedan en kvinna som stretchade. Idag var det dock intressantare: en passionerad föreläsning om vin av en professionell vinkännare. Dessutom stod hans familj nedanför och bjöd på smakprov. Ett ganska trevligt inslag.
Jag har lite dåligt samvete för att det varit dåligt med uppdateringar här på bloggen så här kommer en sammanfattning av vad som hänt sedan sist.
Helgen som gick bjöd på fint väder och var ganska slapp. Lite promenerande på stan, läsa i valfri park, överflygning av Red Arrows (drottningen firade sin officiella födelsedag och flygvapnet var ute en masse med diverse flygplan) o.s.v. Jag tycks till min stora glädje äntligen vara på väg att komma igång att läsa böcker igen efter ett alldeles för långt uppehåll p.g.a. en Åsne Seierstad jag tröttnade på.
I söndags var det full folkfest här i Marylebone med uteserveringar och försäljning på High Street:en och tvärgator. Väldigt trevligt men nackdelen var att min närmaste park, vilken jag bestämt mig för att inviga med en tjock, härlig The Observer, intagits av en scen med uppträdanden. Dylika på marknader lyckas sällan tillfredsställa mig musikaliskt så det gick väldigt fort att läsa tidningen.
Och så till veckan som kommit… Min nya cykel skall förhoppningsvis finnas för avhämtning på torsdag, vilket skall bli kul.
På lördag är det svenskt midsommarfirande i Hyde Park som gäller (som vanligt har ju statsmakterna här inte förstått att fredagen borde vara ledig). En smärre katastrof har dessvärre inträffat då någon punsch inte gått att få tag på men Sanna har i alla fall ordnat snaps så det skall nog gå bra ändå.
Och imorgon efter jobbet har jag en spännande aktivitet som jag förhoppningsvis får anledning att återkomma till.
Sitter just nu med mitt te och värmer mig (det är kallt i London när det är 8 grader!). Jag har nämligen varit ute på stan och tittat på nedsläckta landmärken under Earth Hour. Det var väl inte oerhört spektakulärt men lite kul ändå.
Själva släckögonblicket stod jag på Piccadilly Circus. Uppenbarligen har de ingen huvudströmbrytare – det tog nog två minuter innan allt var släckt. Mest synd var det om McDonald’s vars skylt släcktes punktligt men sedan startade om och tändes igen till publikens burop. Men de fick släckt den också så småningom.
Gick sedan en mindre promenad förbi ett mörkt Trafalgar Square bort till ett lika mörkt parlament. Fast på London Eye tyckte man uppenbarligen att det räckte att slå på blåbelysning.
Eftersom jag inte var hemma var det ju redan släckt i lägenheten men för att ändå vara delaktig stängde jag av wifi-routern när jag gick hemifrån. Fast det borde jag nog egentligen alltid göra.
Idag har det varit en fantastisk vårdag här i London. Det måste ha varit en bit över 15 grader för det är fortfarande 14 grader när jag skriver detta klockan 9 på kvällen.
Tog mig en vårpromenad som började med att tajma slutet på St Patrick’s Day-paraden (skönt utan bilar på Piccadilly Circus) och sedan ledde bort genom St James’ Park (dammen där var tömd på vatten för rengöring för första gången på 20 år minsann). Efter en glass fortsatte jag sedan ner till Thamesen innan jag återvände hemåt för en sen lunch i gröngräset på Soho Square. Promenadmässigt kanske inte så långt för jag gick mest och drällde – svårt att göra annat i solen bland påskliljor och knoppar!
Det var fler än jag som kommit på tanken att titta på fyrverkeriet på tolvslaget och att komma en dryg timme innan var inte alls att komma i tid. De flesta åskådarplatser längs med floden var redan fulla och gatorna dit avspärrade så jag hamnade så småningom på Blackfriar Bridge – rätt långt bort från Embankment där jag klev av tuben och rätt långt från själva fyrverkeriet. Trots det var det ganska mäktigt. Och jag har nog aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv. 400 000 var det visst enligt BBC och folk började ta plats kl 18…
När jag tar bussen till stan hamnar jag på Baker Street och promenerar Marylebone High Street och förbi den lilla fish and chips-restaurang där vi brukade äta när jag var liten. Idag råkade det vara dags för lunch när jag gick förbi så jag slank in. Tanterna som drev restaurangen är förstås borta sedan länge men det var gott ändå (mycket bättre än för några år sedan när jag var där senast).
Eftersom jag skall flytta om 7 veckor har jag inköpsstopp på saker till lägenheten – inklusive det mesta i julpyntsväg, vilket är lite tråkigt. För att ändå få lite julstämning tog jag mig därför idag in till stan och tittade lite på julbelysningen. Ganska fint faktiskt, fast butiker och julklappsinköp får vänta till imorgon då jag vikt en semesterdag åt ändamålet. Förhoppningsvis skall det ju vara mindre folk på en måndag, även om de dragit igång mellandagsrean redan nu.
På tal om jul så undrade Linus i kommentarena om det går att få ordning på Herrljungaglöggen genom att spetsa den med whisky. Jag har just testat med Bunnahabhain och det gick bra.
Ännu en dag med härligt väder. Passade på att gå på promenad – det var ett tag sedan sist – och gick bl.a. förbi Winter Wonderland i Hyde Park som väl inte riktigt kan mäta sig med jul på Liseberg än (det är andra året i år) men ganska stort har det ändå blivit med åkattraktioner, skridskobana och tysk(!) julmarknad. Det som är rätt imponerande är att det ju i vanliga fall inte finns något nöjesfält alls där så de fraktar dit allting, inklusive ett pariserhjul större än det i Göteborg.
I en stad som London blir man lätt lite kluven till det här med julen med alla miljoner julstressande turister – men visst är det ändå ganska mysigt med alla ljus, isrinkar och godsaker. I nästa vecka skall jag testa vad de tycker om glögg på kontoret.
Idag när jag kom in till stan var det Remembrance Sunday då britterna högtidlighåller de av de sina som dött i krig. Tyvärr var det svårt att komma till och se själva kransnedläggningarna och jag får nog börja fundera på att skaffa ett större objektiv…
Jag gav upp rätt fort och återgick till ursprungsplanen, shopping. Bland annat hittade jag Local Hero på dvd för £5.
Idag var det dags för borgmästaren att svära drottningen trohet vilket han är tvungen att göra en gång om året. Det var inte riktigt väder för att åka in tidigare på dagen men tydligen var processionen 2 kilometer längre än färdvägen vilket ju onekligen låter lite imponerande. Hur som helst kom jag i alla fall in till fyrverkerierna men jag tycker nog Boris hade snålat lite.
Jag satt en timme på kyrktrappan och väntade (jag hade dock köpt mig en DN i Soho, så det var inte så farligt) och så var det över på tre sekunder. Men rätt fräckt var det onekligen när Red Arrows väl flög förbi för att fira att London nu tagit över OS från Peking. Fast visst har vi väl sett dem hemma hos modren för massa år sedan (utan rök)?
(Notera duvan längst till vänster i formationen – klicka på bilden för större version)
På söndag tar London över OS från Peking och tydligen skall Boris Johnson komma inåkandes i en dubbeldäckare och Beckham sparka en fotboll ut i publiken på fågelbostadion. Här i London högtidlighålls överlämnandet på The Mall men det är bara 40 000 inbjudna som kommer in så jag får väl se om jag tar mig förbi Trafalgar Square och tittar på storbildskärm istället.
Och helgen till ära är London Eye belyst med de brittiska färgerna:
Det måste varit 20 år sedan jag var på Portobello Market senast så jag bestämde mig för att det var ett lämpligt utflyktsmål för dagen. Väl på plats insåg jag dock snabbt att det inte riktigt var min grej. Jag har inte tålamod att gå och trängas med en massa folk som bara går och dräller och jag gillar inte begagnade saker…
Förra helgen brann det i Camden men jag hade inte lyckats få någon uppfattning om exakt vilken del så det var ett mål gott som något för en utflykt. Jag brukar annars undvika Camden Town eftersom det är för mycket folk och för mycket skräp för min smak. Fast jag hör nog inte riktigt till målgruppen.
Jag vill nog påstå att det verkade mer dramatiskt på nyheterna. Det var inte direkt något jätteområde som brunnit, snarare ett kvarter.
Att det är just Camden som brunnit märks genom att man skymtar både fjäderboor och t-shirts med Union Jack bland brandresterna.
Knappt har man hämtat sig från ett nyår förrän det är dags för nästa. Idag var det stort kinesiskt nyårsfirande med parad, fyrverkerier på Leicester Square (jag har nog aldrig hört sånt oväsen) och uppträdanden på ett knökfullt Trafalgar Square. Tydligen är det ”Chinese season” i stan ända fram till i april när den olympiska elden passerar (London kommer ju att ha OS efter Peking). Det är kul att bo i en internationell stad. Dagen till ära tror jag att jag skall prova take-out från min kinarestaurang tvärs över gatan.
Igår kom jag iväg till båtmässan till slut men tyvärr visade den sig vara en liten besvikelse. Tydligen är Earls Court Boat Show något helt annat är London Boatshow, nämligen en helt nystartad konkurrent. Jämfört med båtmässan i Göteborg var den både betydligt mindre och dyrare (£16 i inträde). Fast lite coolt är det ändå med rätt stora, fullt påmastade segelbåtar i en pool inomhus.
I min genre fanns det inte många båtar, närmare bestämt en, men den såg ganska behändig ut: Trusty 23.
