Skit också, jag trodde att jag stängde av scrobblingen till last.fm över julen men tydligen slank en del igenom. Baserat på musiken jag lyssnat på tror de nu nämligen att jag även skulle gilla Jan Malmsjö, Sofia Källgren, Vikingarna med barnkör(!), Carola, Cyndee Peters och Kikki Danielsson.
Jag tror det är dags att censurera min historik lite.
När solen försvunnit bakom träden och vi vikt ihop våra picknickfiltar hamnade vi på en bar där det hölls jazzkväll och de öppna glasdörrarna mot gatan och alla gästerna i shorts och t-shirt fick det att kännas mer som en semesterort någonstans än London. Ett värdefullt minne om en vecka när höstrusket sannolikt infunnit sig!
Och det är faktiskt ganska fiffigt när solen går ner så tidigt. Det känns ju som att man haft en riktig helkväll men när man kollar så är klockan bara nio. Mycket praktiskt såhär en söndag!
Hello Ticketmaster,
I just love going to concerts! For my own amusement, I just added up the tickets in my drawer and found I’ve spent over £1,400 on gigs the last three years, excluding any administration fees. A big part of this money, I’ve spent on your site, ticketmaster.co.uk, and I’m a happy customer who keeps coming back for more (even if I sometimes can be annoyed with the costly and inconvenient recorded delivery).
This morning, I went on to your site to look for tickets to General Fiasco at Islington Academy on 27th October and wasn’t particularly surprised to find that all tickets had sold out. This is pretty much the norm these days and I missed to book when the tickets went on sale. Fair enough. However, there was a link offering me to buy tickets on your marketplace GetMeIn instead, for £76 – £109. That’s right, £109 for a ticket with a face value of £8! That’s a 1,200% profit margin!
Ticket touts who buy up all tickets for gigs within minutes and then sell them at an insultingly high profit is a big problem for us music fans. If I’m not able to get online within the first hour when tickets go on sale, there is often no point bothering as they will all be sold out anyway and already up for sale on the touting sites. As the leading internet-based ticket company (and indeed owned by one of the largest concert organisers), you should not encourage this and definitely not facilitate it or take active part!
Until you have either capped the prices on GetMeIn at the face value of the tickets or – better still – removed completely the link to this touting site from ticketmaster.co.uk, you will from now on be my last choice when it comes to buying tickets. I will also share this opinion with anyone I talk to on the subject.
I believe I know what your response to this email (if any) will be. ”Our mission is to make sure as many music fans as possible get to see the concerts they want” but that’s not enough. You’re missing the part ”without those fans getting their hard-earned cash stolen by muggers who don’t contribute in any way to the music scene”.
I’m looking forward to your response.
Kind regards,
Magnus
När jag satt och letade konserter på Ticket Master hittade jag av en slump en gratiskonsert med James Yuill på XOYO den 8 december. Det kanske kan vara av intresse för någon mer?
En liten återupprättelse för min del efter missen med Kooks-konserten i torsdags. Jag såg honom på en annan gratiskonsert i april och det är riktigt skön musik.
Biljetter finns på Ticketweb.
Det löste sig faktiskt med biljett till Libertines ändå! Idag fick jag nämligen ett mejl från Ticketmaster om att de släppte de biljetter som blev över efter utlottningen. Jag smet genast iväg från mötet jag satt i och bokade omedelbums. Inte helt snyggt kanske eftersom det var jag som ledde mötet men i krig och biljettbokning är allt tillåtet!
Den 25 augusti spelar nyligen återuppståndna The Libertines i Kentish Town. Jag har ju sett Pete Doherty och Carl Barât var för sig och med deras respektive band och de har då kört en del Libertines-låtar (ibland med publiken sjungandes den andres textrader) men att få se dem på deras första riktiga konsert tillsammans sedan 2004 vore något helt annat.
Idag släpptes detaljerna om biljetterna och biljettförsäljningen för denna konsert är lite annorlunda p.g.a. den förväntade efterfrågan. Man måste anmäla sig till en lottdragning på bandets hemsida och de som vinner får sedan lov att köpa två biljetter. Lite som OS-biljetterna med andra ord. Lottdragningen är på måndag och det skulle lätt bli årets konserthöjdpunkt om jag vinner. Hoppas, hoppas.
Det har nog framgått av bloggen vid det här laget att det är emot mina principer att köpa konsertbiljetter i andra hand då det är ett himla ofog att folk köper upp alla biljetter och sedan säljer dem dyrt. Tillgång och efterfrågan kan säkert vissa tycka men om man anser att det borde vara dyrare att gå på konsert borde det väl vara arrangören och artisten som får de pengarna och inte nåt keffo?
Jag är dock inte den som håller så hårt på mina principer så när jag missade att boka morgondagens konsert med Patrick Wolf innan den sålde slut testade jag sajten som biljettsajten länkade till, Seatwave. Det började hyfsat rimligt med £21.40 för en biljett värd £12.50 men efter avgifter landade det på £33.17. Tre gånger pengarna! Nästa gång, om det skulle bli någon, köper jag nog i så fall nästan hellre av någon skum typ utanför.
Fast det borde ju vara rätt lätt att stoppa svartabörshandeln egentligen. Det är bara att göra som på Arcade Fire-konserten jag var på: max 2 biljetter per person, inga pappersbiljetter, avläsning i insläppet av kortet man betalde med, man måste vara beredd att visa leg och båda två på samma bokning måste gå in samtidigt. Lite omständligt kanske men det kan det vara värt om man kan få tag på biljetter utan att behöva finansiera den undre världen.
Jag befinner mig just nu på endagsfestivalen The 1-2-3-4 Shoreditch Festival – en festival jag bokade för att jag ville se bandet Egyptian Hip Hop men det vidade sig att jag var felinformerad och de skulle inte alls uppträda. Så nu är det egentligen inte ett enda band jag behöver se.
Nåväl, solen skiner i alla fall, alla är glada och jag tror att det är dags för en korv.
Konserter kommer som jag brukar säga ofta i stim och så även denna gång vilket framgår av min last.fm-sida. Inklusive konserten jag var på i onsdags blir det 4 konserter på 9 dagar. Helt ok.
När jag kom hem från Göteborg låg det en cd och väntade på mig i posten. Det var min bloggkollega Londonhjärta som skickat en kopia av hans blandskiva med sval sommarmusik och således blev det till att släpa med datorn till kvällens slöande i parken – det är ju den enda cd-spelaren jag har!
Riktiga fysiska blandskivor är en något eftersatt genre idag så det kändes lite retro att trycka in den i cd-hålet men det var värt besväret. En skön blandning slapparmusik helt klart och efter första genomlyssningen skall jag kolla upp åtminstonne Rod Thomas lite närmre. Tack så mycket, Christian! Mycket uppskattat!
Igår bokade jag ett par konserter till så nu ser listan över de kommande ut som följer:
17/6 – Robyn
10/7 – Noah and the Whale
12/7 – One Night Only
15/7 – Tokyo Police Club
24/7 – Festival: The 1-2-3-4 Shoreditch Festival
31/7 – Festival: Field Day 2010
11/8 – Get Cape, Wear Cape, Fly (den konsert jag ser fram emot mest)
23/9 – Two Door Cinema Club
7/10 – Blood Red Shoes
8/11 – Marina & the Diamonds
Anders, känner du för att komma över och se något i höst? Marina & the Diamonds kanske, om du inte tröttnar på dem på Way Out West?
Jag är inte överdrivet förtjust i utomhuskonserter eftersom man missar den intima atmosfären man får i en konsertlokal. Festivaler är sedan ett steg värre då det förstås är många band som uppträder, så för varje band är det ganska få i publiken som är där för att se just dem vilket leder till att folk mest står och hänger. Det är ju bara jag som skall stå och hänga – resten av publiken skall gå bananas!
Lite ironiskt då att jag bokat en utomhuskonsert och två festivaler och i juli. Först bokade jag Noah And The Whale på Somerset House när jag inte hade något annat inbokat. Sommar innebär ju normalt sett konserttorka då alla band är upptagna med att spela på just festivaler. Sedan såg jag någonstans att Egyptian Hip Hop skulle spela på den dagslånga festivalen Shoreditch 1-2-3-4 så jag tänkte att det kan väl vara lite kul om jag inte har något annat för mig. Sedan visade det sig att de inte alls skall spela där men däremot på en annan motsvarande festival, Field Day i Victoria Park så jag bokade den också.
I juli blir det alltså två lördagar i rad med festivaler och då det mestadels är blandade småband jag inte hört talas om blir det ett helt projekt att lyssna in mig och se om det är något jag gillar. Fast det skall bli kul – har jag tur hittar jag ju något guldkorn som jag kan se ”på riktigt” i höst.
Jag vet att jag är lite efter men idag har jag till slut tagit steget in i nutiden och skaffat Spotify och Last.fm till min iphone. Jäklar vad behändigt att ha nästan obegränsat med musik med sig! Helt klart en glad överraskning hur bra det funkar att streama över 3G (utom på tuben då…).
Att skaffa Spotify Premium satt ärligt talat ganska långt inne för mig eftersom jag med åren byggt upp ett skapligt iTunes-bibliotek och spenderat tusentals kronor och hundratals pund på det. Jag misstänker att det kommer att kännas ganska bortkastat nu…
I en duell mellan Spotify och Last.fm får jag nog dock säga att den sistnämnda piskar Spotify. Systemet med ”radiokanaler” med slumpad musik baserat på vad de som gillar ett visst band gillar eller vad man själv lyssnat på tidigare kommer verkligen till sin fulla rätt när man är på språng. För vem har tid och ork att sätta ihop spellistor själv?
Fast de har ju lite olika användningsområden. Spotify är bra om man vill lyssna på en viss låt eller lyssna offline, Last.fm om man vill ha en bra mix och hitta nya låtar. Så de får nog bo tillsammans ett tag.
Lite kul förresten… En av dagens bättre rekommendationer (General Fiasco – Rebel Get By) kändes väldigt bekant även om jag inte spelat dem tidigare vilket fick mig att misstänka att det kanske var något band jag hört som förband. Mycket riktigt. Bestämde mig då för att kolla om det varit något mer bra förband på spelningarna jag varit på och det visade sig att jag sett Florence + The Machine våren 2008 typ ett år innan hon fick sitt stora genombrott. Fast hon kan inte gjort ha gjort något större intryck för det har jag inget minne av alls.
Bokade just 4 konserter så nu har jag några fler att se fram emot. I år skall jag banne mig snitta åtminstonne två konserter i månaden. Det blir inte så svårt – Last.fm är verkligen behändigt när man vill se när banden man lyssnar på spelar.
Just nu ser listan på uppkommande konserter ut såhär:
Fast jag tabbade mig lite. Just när jag bokat Futureheads och klickade nästa sida i listningen såg jag att Erland And The Carnival spelade samma dag. Dem hade jag mycket hellre sett. Jaja, det blir väl fler chanser.
Sitter med min vän Tuborg och väntar på att första bandet skall gå på.
Man kan inte lyckas jämt och idag hade jag fått för mig att jag skulle på konsert men när jag väl var där ville de inte släppa in mig. Det visade sig att jag läst fel i almanackan och var en dag tidig!
Nåväl, ingen större skada skedd när det är åt det hållet och istället kunde jag gå på Science Museum Lates som jag annars hade missat. Och på det viset fick jag en musikalisk upplevelse ändå då temat för kvällen var just musik! Helt klart en av de bättre Lates jag varit på och båda föreläsningarna vi gick på var väldigt underhållande liksom karaoken med ukuleleorkester:
Och i morgon skall jag på konsert!
Det såg lite glest ut ett tag men nu börjar det ändå bli några konserter inbokade så jag skall nog kunna hålla min miniminivå med ett genomsnitt av minst en konsert i månaden även i år. Hittills har jag bokat in Babyshambles 17/2, Mika 1/3, The Enemy / Carl Barat / Reverend & The Makers 1/4 och Amy MacDonald 6/4. Och medan jag skrev detta inlägg bokade jag även Tunng 26/3. Det tar sig!
Appropå något helt annat köpte jag förresten spelet GTA China Town Wars till iphonen idag. Det var faktiskt riktigt bra för att vara ett mobilspel men jag kom på mig själv med att omedvetet köra på vänster sida vilket gick mindre bra. Min acklimatisering tycks ha nått nästa nivå!
Jag kommer inte alls överens med senaste iMovie så jag kan inte sammanfatta konsertåret i en video som förra året men här kommer en enkel lista istället:
NME Big Gig (Chrystal Castles, White Lies, Franz Ferdinand, The Cure) 26/2, Kaiser Chiefs 6/3, The Album Chart Live (Frankmusik, James Morrison, Akon, The Enemy) 9/3, Peter Doherty 29/3, The View 16/5, Gossip 28/5, Patrick Wolf 1/6, Oasis 9/7, Mando Diao 15/9, Madness 27/9, The Rumble Strips 2/10, Maximo Park 9/10, Franz Ferdinand 24/10, Arctic Monkeys 18/11, The Enemy 19/11
Ett ganska bra år med andra ord – 15 spelningar allt som allt är ju inte så illa. Många konserter var riktigt bra men bäst tycker jag nog att Gossip var. Sämst var utan tvekan The Cure – jag har aldrig tidigare somnat på konsert!
Nu börjar jag dock bli lite orolig för hur det skall bli i år – jag har inte en enda konsert bokad än.
Som ni märkt i bloggen vid det här laget är ett av mina största nöjen i London att gå på konserter och det har blivit några stycken under de två år jag varit här. Det innebär att jag även avverkat ganska många konsertlokaler och här kommer del ett av min (inte särskilt heltäckande) guide till några av Londons venues.
Som vanligt kommer konserter i stim och ikväll var kom turen till The Enemy på HMV Forum i Kentish Town. Det är tredje gången jag ser dem vilket gör dem till det band jag sett flest gånger (en gång förra året och en gång i våras) men de är lika bra varje gång.
Nu har jag faktiskt inga fler konserter bokade så det börjar bli dags att titta framåt mot nästa år och vad som händer konsertmässigt då.
Ikväll var det äntligen dags för konsert med Arctic Monkeys – en spelning jag sett fram emot sedan jag flyttade till Lodon då de i princip bara spelat på festivaler sedan dess. Dessvärre var det för sent! Det senaste albumet är verkligen bara en hög med fillers och konserten blev således därefter. Då och då glänste det förvisso till med en brottarhit från förr och då var det förstås stor popmusik men på det hela taget tog sig konserten tyvärr aldrig riktigt.
iPhonens mikrofon gillar för övrigt verkligen inte musik (vilket hörs ännu mer i det andra klippet). Det är synd då ljudet på Wembley Arena alltid är hur bra som helst.
Jag är en ganska lättcharmad konsument – allt man behöver göra ibland är att ta en vanlig produkt, ändra etiketten och kalla den för begränsad upplaga för att väcka mitt ha-begär. Som t.ex. det här 6-packet Beck’s i Hard-Fi utförande.
Igår kväll var det konsert igen – denna gång Franz Ferdinand. Det visade sig precis innan jag skulle gå hemifrån vara en sen konsert och att bandet skulle inte gå på förrän 23:20 – inte helt optimalt i staden där tuben slutar gå vid midnatt.
Nåväl, fick i alla fall 2,5 timmar extra hemma innan jag behövde dra mig hemifrån. Väl framme var första 90 minuterna av konserten oavbrutet ”stor popmusik”. Bandet staplade hit på hit och jag stod och tänkte att den här konserten helt klart är på min topp 3 för i år. Förra gången jag såg Franz Ferdinand var på O2 Arena men inte helt oväntat kom de mycket bättre till sin rätt på den (relativt sett) mindre Brixton Academy. Och ljudet var dessutom helt fantastiskt bra.
Fast sedan fortsatte de dessvärre spela inte fullt så stor pop i ytterligare 30 minuter vilket grumlade helhetsintrycket – särskilt vid tanke på att klockan hann bli 01:30 innan de behagade vara klara.
Så på det hela taget blir betyget ”helt ok” och det gick även helt ok att ta mig hem med nattbussen, trots att TFLs ruttplanerare på nätet var väldigt förvirrad och gav en del konstiga förslag. Deras algoritm för att hitta kortaste resan tittar på uppenbarligen på starttid och sluttid för att se hur lång resan är vilket ju inte funkar så bra när man ställer om klockan mitt i…
Jag har aldrig varit på Albert Hall innan så jag såg fram lite extra mot kvällens konsert med Maxïmo Park. Som popmusikarena var det kanske inte världens bästa lokal men pampigt var det där inne i alla fall och det var riktigt kul att vara där. Och när publiken klappade takten hördes det att akustiken är väldigt annorlunda jämfört mot vad jag annars är van vid på konserterna jag brukar gå på.
Som sig bör i en lokal av denna dignitet var bandet stundtals förstärkta med en mindre blåssektion och en dito stråksektion och i en låt tog de till och med den gigantiska orgeln till hjälp vilket förstås var lite kul. Och äntligen ett band som spelar ett fullt 90-minuters set – de senaste konserterna har annars varit lite korta. En helt ok konsert även om jag får erkänna att jag betraktar dem lite som ett one hit wonder. Fast totalintrycket dras ändå ned lite av att man på tredje balkong inte direkt upplever att man har någon intim kontakt med det som händer på scenen.
Igår kväll var det åter dags för konsert så jag fick stressa hem från kontoret (men det hjälpte inte att börja stressa för tidigt för tåget går förstås när det går) och byta kläder. Vi har ju numera ”smart casual” som dresscode på kontoret och då sticker man ut lite väl mycket bland indie-kidsen om man kommer direkt från jobbet.
The Rumle Strips har jag sett en gång tidigare, då som förband till Hard Fi på Wembley Arena, men inte helt oväntat kom de till bättre rätt i en mindre lokal. Klart lyckad spelning.
Som kuriosa kan jag förresten nämna att de snart skall vara förband åt svenska Mando Diao under deras tysklandsturné.
Idag fylldes Regent Street med uteserveringar och karuseller med anledning av Regent Street Festival. Det var faktiskt förvånansvärt trevligt att strosa runt där för även om det var rätt mycket folk var det ingen riktig trängsel.
På kvällen spelade Madness för en publik som vunnit biljetter på radion. Övriga var hänvisade till att följa det hela via storbildskärmar. Dock blev det något fel i logistiken och Sanna och jag promenerade rätt in och fick se den äkta varan – mycket fiffigt!
Så var äntligen konserthösten igång! Först ut var svenska Mando Diao som spelade på O2 Academy Islington (en rätt bra lokal men väldigt liten). Till skillnad från Robyn som var den förra svenska artisten jag såg i London var detta en väldigt svensk tillställning. Det var nog inte många svenska au pairer som satt hemma denna kväll! Det ropades till och med ”En gång till” i pausen. På svenska. Nåväl, bra spelning hur som helst om än något kort.
Videon är för övrigt min första bootleg med iPhonen. Bra bild men förskräckligt ljud tycks det bli. Det verkar rent av som att den klipper ljudet helt och hållet om den tycker att det blir för högt. Undrar om man kan göra en liten öronpropp för mikrofonen?
En sak som jag såg fram emot när jag flyttade till London var att gå på konsert med Arctic Monkeys så lite snopet då att de inte spelat något gig här sedan dess (bortsett från ett med utlottade biljetter härom veckan). Och ironiskt att de däremot har spelat i Göteborg… Nu är det dock äntligen dags! Idag har jag köpt biljetter till en spelning på Wembley Arena i november – fick köa en timme på webben men det var det värt. Hoppas nu att det blir en bra spelning. Deras senaste album… hmm… kräver lite träning för att uppskatta.
Nu lider äntligen festivalsäsongen mot sitt slut så att det blir lite riktiga konserter (jag tycker sällan att musik kommer till sin fulla rätt mitt på dagen på en gräsmatta). Hösten är inte riktigt fullbokad ännu men såhär ser det ut hittills:
15/9 – Mando Diao (lite av ett guilty pleasure men jag får försvara mig med att det är kul att se ett svenskt band i London)
2/10 – The Rumble Strips
9/10 – Maxïmo Park
19/11 – The Enemy (igen – fast förra gången var ju en tv-inspelning så det räknas inte riktigt)
Finns det någon som behöver en inbjudan till Spotify? Jag fick höra av Anders idag att ni i Sverige fortfarande behöver bli inbjudna för att kunna skapa konton. Det behöver vi inte i England och jag har 8 inbjudningar över så det vore kul om de kan komma till användning. Fast jag har ärligt talat inte riktigt förstått tjusningen med Spotify. Jag håller mig fortfarande till Last.fm och iTunes. Fast nu har ju visserligen Last.fm börjat kosta pengar men det kan det kanske vara värt.
I torsdags var det så dags för Oasis på Wembley. Konserten jag var på var den första av tre slutsålda spelningar med en publik på 70 000 personer vardera så ganska mycket folk drar de onekligen.
Konserten i sig var nog rätt bra men det blir inte så inlevelsefullt när man som jag sitter på näst översta raden mitt på långsidan. Förutseende som jag föredrar att vara hade jag med mig min kikare men den var för svag för att se särskilt mycket ändå. Dessutom ekade ljudet runt rätt mycket under läktartaket vilket inte heller hjälpte. Och längst upp under taket där jag satt gick det inte att se himlen så det kändes snarare som ett gigantiskt Scandinavium än en fotbollsarena. Till råga på allt hade de dessutom ljudstrul i min favoritlåt Wonderwall.
Nåväl, kul hur som helst både att se Oasis och Wembley Stadium.
Av någon anledning verkar det som att konserter kommer i stim och igår var det dags för Patrick Wolf på Electric Ballroom i Camden. Jag är inte något inbitet fan men några bra låtar har han, t.ex. Magic Position nedan, och det var klart sevärt. Och skapligt ljud blev det för en gångs skull på min bootleg – fördelen med att gå på något annat än brötig rock!
Detta inlägg är förresten lite av ett jubilieum då det är det tvåhundrade här i bloggen.
Det är inte så ofta ni behöver se yours truly här på bloggen och tur är väl kanske det men detta videoklipp jag just hittade på Youtube från konserten med Gossip i fredags kan jag inte undanhålla er, även om jag ser ut som ett fån.
Som sista nummer gav sig Beth Ditto ut i publiken och sjöng en ganska stakande version av Tina Turners Private Dancer och det bar sig inte bättre än att hon klämde sig fram och la beslag på min plats vid räcket där jag stod och det blev väldigt trångt. Jag är med andra ord den något obekväme killen precis bakom henne i detta klipp.
Igår var det dags för konsert igen. Denna gång Gossip på Scala. Jag får erkänna att jag betraktat dem lite som ett one hit wonder men det är uppenbarligen inte sant då konserten var årets bästa hittills.
Lite kul var det förresten på slutet när Beth Ditto tog sig ut i publiken och sjöng. Hon lade nämligen beslag på min plats vid räcket där jag stod så hon kom onekligen ganska nära (särskilt som hon inte är direkt liten). Får hålla ögonen på YouTube och se om någon laddar upp ett videoklipp av detta eftersom jag inte kunde med att plocka fram kameran…
I klippet nedan håller hon sig dock på scenen.
Ikväll övergav jag Johan och Teresia för en stund för att gå på konsert med The View i Kentish Town.
Glömde bort att jag skulle på ett kundmöte så jag hade bokat in omleverans av min Oasis-biljett till kontoret idag. Nu när jag kollar tracking-numret står det att försändelsen levererats vilket är spännande eftersom det enligt lappen var så himla viktigt att jag personligen skulle underteckna mottagandet och ha leg och allt möjligt.
Får hoppas att biljetten ligger på mitt skrivbord imorgon. Annars hade det varit kronan på verket en dag som började med att det inte fanns något varmvatten och sedan fortsatte med signalfel på tuben.
Det är lite coolt att den brittiska rockmusiken föddes på ett café 200 meter bort på min gata. Det gjorde tydligen även populärmusikindustrin så om man tycker illa om den och tänker åka tillbaka i tiden för att förhindra att den uppkommer så är det hit man skall bege sig, till f.d. 2i’s Coffee Bar (numera Boulevard Bar & Dining Room).
Jag har varit nära att gå på Pete Doherty en gång tidigare men det blev inte av den gången vilket var tur då den konserten ställdes in då han åkte i fängelse…
Nu är det ett år senare, Pete kallar sig Peter och han sägs vara ren (nåja). Kvällens konsert var hur som helst riktigt bra och han uppförde sig väl. Bäst var förstås de Libertines- och Babyshambleslåtar han körde men några av hans nya låtar är också riktigt bra, framförallt ”Last of the English Roses”.
Som synes i andra videon uppstod viss tumult under sista låten (helkass security) men på det hela taget var det annars ganska stillsamt.
Jag skippade Franz Ferdinand ikväll – det var ju bara en vecka sedan jag såg dem – och gick på tv-inspelning med The Enemy istället. Konsertmässigt var det kanske ett nerköp men det var nog ändå rätt val för det var intressant att se hur det går till på tv.
Inspelningen var för The Album Chart Show på Channel 4. Totalt var det fyra band som spelade: Frankmusik (playback), James Morrison, någon hiphop-akt och The Enemy. Fast eftersom det var tv var inte riktigt allt på riktigt: bland annat på-annonserade de en massa andra band som inte var med (inklusive omtagningar), för att använda till andra avsnitt: Friendly Fires, Keane, The White Lies, The Script m.fl. Programledaren bytte t.o.m. klänning mellan för att det inte skulle se misstänkt ut. Frankmusik fick dessutom ta om en låt för att det inte blev bra och – värst av allt – innan något band spelade överhuvudtaget fick publiken klappa takten till olika neutrala trumrytmer för att de skulle kunna lägga på musik på bilderna. När banden spelade stod publiken i verkligheten mest stilla och filmade med sina kameramobiler.
Allt är inte som man tror på tv.
Slutresultatet tror jag dock inte att jag behöver se. I monitorerna såg produktionen mest ut som Idol – lite för bra belysning och väldigt för mycket kameraåkningar.
Jag skall på konsert på måndag men nu vet jag inte längre vilken. Har en biljett till Franz Ferdinand men fick dessutom i en utlottning biljetter till The Enemy samma kväll så dagens dilemma är vilken av konserterna jag skall gå på. Franz Ferdinand såg jag ju för bara en vecka sedan på NME Big Gig och jag är inte mycket förtjust i Hammersmith Apollo där de skall spela. The Enemy är på Koko i Camden som skall vara en bra lokal (har aldrig varit där) och det var ett tag sedan jag såg dem förra gången. Å andra sidan är gigget en tv-inspelning och bandet spelar bara fem låtar. Kör de fel fem låtar är det ju helt bortkastat. Hmm, undrar om jag kan hinna båda spelningarna? Om de inte har förband på tv-inspelningar (har de det?) går det ju.
Bästa konserten på länge! Rena turen att jag kom iväg på Kaiser Chiefs på Webley Arena (inte att förväxla med stadion) ikväll – bokade för bara en vecka sedan och är man så sent ute brukar det vara rätt kört att få biljetter till det mesta. Konserten var inte dåligt alls – bra drag, schyst ljud (framgår inte riktigt av videon…), jag hade hur bra plats som helst, bandet spelade alla låtar de borde och publiken på 12 000 var taggad. Arenan är dessutom en av de bättre. Det är andra gången jag är där men nu när Astoria är borta är nog denna arena min favorit.
Nu finns det en ny och onödig feature här på hemsidan. Jag har nämligen stulit och moddat Anders skript för att visa senast spelad musik från Last.fm så nu kan ni se även vad jag lyssnat på. Ganska lustigt är att Last.fm, utöver iTunes, till och med synkar över det jag lyssnat på i iPoden när jag pluggar in den. Lite coolt, rätt onödigt och en smula jobbigt för nu kan jag inte längre lyssna på pinsam musik ens i iPoden…
I torsdags var jag på NME Big Gig på The O2. Det var väl tyvärr lite sådär. White Lies var ok men lite för deppiga, Crystal Castles är inte min kopp te, Franz Ferdinand (se videon) var förstås bra men arenan för stor och The Cure hejdlöst långtråkiga. De senare spelade inte en enda låt jag kände igen och jag höll faktiskt på att somna.
Kul hur som helst att se arenan, f.d. Millennium Dome med kapacitet för 20 000. Det var väl inte riktigt fullsatt men ganska så det är ju lätt den största inomhuskonserten jag varit på. Storleken gjorde dock tyvärr att ljudet var ganska dåligt.
Hade förresten ingen aning om att det låg så mycket restauranger och saker där inne i domen – det kändes lite som Las Vegas med en lång gata med låtsashus på sidorna inomhus.
Nåväl, om en dryg vecka är det dags för Franz Ferdinand igen.
Som jag nämnt tidigare har jag två konserter inbokade i år: Franz Ferdinand och NME Big Gig Featuring The Cure. Är väl egentligen inte jättelockad av att se The Cure men så som NME Big Gig fungerar så är det förutom huvudbandet dessutom andra band som spelar. I år var listan dock lite sådär med Crystal Castles och White Lies som jag inte är något direkt fan av. Dock höll jag tummarna för att det sista bandet som skulle utannonseras senare skulle bli något bra. Nu är det klart vilka de blir och det är… Franz Ferdinand.
Såhär i mellandagarna är det ju dags för årskrönikor av olika slag och här kommer min musikaliska sådana i videoform. Det har ju hunnit bli några konserter under året:
Mark Ronson 23/2, The Kooks 25/2, The Enemy 31/3, Amy Macdonald 20/5, MGMT 21/5, The Pigeon Detectives 7/6, Robyn 8/6, The Fratellis 18/8, Razorlight 2/10, Dirty Pretty Things 14/10, Last Shadow Puppets 26/10, The View 21/11
Hittills för nästa år har jag bokat Franz Ferdinand och NME Awards Big Gig featuring The Cure men det blir nog snart några till. Synd bara att Astoria rivs den 15 januari. Jag som hade fått 2 minuters promenad dit om jag får lägenheten jag tittat på.
Ikväll var jag jag på The View på London Astoria. ”Stor popmusik” som Hardy Nilsson på fanzinet Common People skulle sagt. Lite småstökig publik som fick in ett par hyfsade träffar med ölburkar och bandet kallade dem i gengäld både f*cking punk och c*nt – men bra drag var det iaf.
Ikväll var det dags för Last Shadow Puppets på Hammersmith Apollo. Min plats var riktigt sopig, allra längst bak. Jag fick dessutom en biljett över eftersom Brent som skulle följt med inte kunde men den var helt osäljbar utanför när de såg att den var ”rear circle standing”. £28 rakt i soporna således. Nåväl, helt ok konsert iaf.
(Orkestern i bakgrunden syns inte så bra i videoklippet men dirigenten skymtar iaf)
Konsertsäsongen fortsätter. Igår var jag på Dirty Pretty Things på Roundhouse. Bra spelning och bra lokal.
Börjar bli en del konserter nu igen och kväll var jag på Razorlight på the Forum. Tyvärr får jag nog säga att jag är en smula besviken: lokalen och bitvis ljudet var inte mycket bra och vissa låtval sådär (det kommande albumet fick nog lite för mycket plats). Fast när det var bra var det bra. Det mest notabla var kanske att de bytte ut hela trumsetet mitt i konserten, det har jag aldrig sett förr.
Razorlight har jag däremot faktiskt sett live en gång innan – den gången var på Ullevi där de var förband åt U2.
Tre konserter till har jag bokat in de närmaste 7 veckorna. Kul att konsertsäsongen är igång igen!
Nu har jag använt mina gratiskrediter från måndagens Fratellis-spelning på Apple Store på Regent Street till att ladda ner det live-album de spelade in för iTunes. Helt fantastiskt fiffigt! Så borde det ju alltid vara, att man får eller kan köpa en inspelning när man går på konsert.
Fast å andra sidan är faktiskt min egen live-upptagning den bästa kvalitetsmässigt hittills:
Det har blivit lite glest mellan konserterna nu när det är sommar och därmed festivalsäsong så att alla band är upptagna. I lördags gick jag dock av en slump förbi Apple Store (skulle klämma på en iPod Nano som jag fortfarande inte har lyckats övertyga mig själv om att jag behöver) och fick se ett anslag för att The Fratellis skulle ge en gratiskonsert i butiken för att spela in ett live-album för iTunes. Ikväll var det så dags.
Inte så bra lokal eller arrangemang (kändes lite som att de mest var ute efter att ha en kö utanför butiken i marknadsföringssyfte) men ändock ett band att pricka av på listan med band jag vill se. Och så fick man 10 gratis låtar på iTunes. Får nog nästan köpa inspelningen från ikväll när den släpps på fredag.
Nästa band jag skall se är just nu Dirty Pretty Things i oktober men jag hoppas nog klämma in åtminstonne något mer innan dess.
Konserter tycks av någon anledning komma i stim och igår var det dags för Robyn på Astoria. Det är ganska intressant hur hon har utvecklats musikaliskt genom åren – jag hade aldrig kunnat föreställa mig för 15 år sedan att jag skulle gå på en Robyn-konsert och än mindre i London. Före konserten föreställde jag mig att den skulle vara en ganska svensk angelägenhet men överraskande nog hörde jag ingen prata svenska på hela kvällen. Riktigt bra konsert var det dessutom.
Uppdaterad: Laddade upp videoklippet igen för det var något konstigt med det förra
Äntligen har jag fått se någon slå sönder en gitarr på scen. Banden jag ser på brukar annars ha för liten budget eller för stort förstånd men The Pigeon Detectives rockade loss rätt bra igår på Brixton Academy.
En lyckad kväll, inte minst som jag tror att den karibiska restaurangen vi käkade på var den som Niclas och jag missade när jag var där senast för två år sedan eller vad det kan ha varit.
Fick med mig en kollega på MGMT på London Astoria. Bitvis surrealistiskt (jag var inte riktigt beredd på sångarens kaftan) men bra.
Ikväll var det äntligen dags för konsert igen vilket var ett välkommet avbrott i allt jobb. Amy Macdonald var väl kanske inte den rockigaste konserten jag någonsin varit på (ganska mycket kavajer i publiken och vakterna behövde inte direkt lyfta någon över staketet) men det var helt ok ändå. Bäst var nästan en cover på The Killers When You Were Young men Poison Prince nedan var ju förstås också bra.
Ikväll var jag på The Enemy på London Astoria. Mycket bra konsert med bra drag och ytterligare en sak att bocka av på min lista över band jag vill se.
Desperata situationer kräver desperata åtgärder. Jag har fått en låt på hjärnan men har ingen aning om vad den heter, vem som gör den eller hur texten går så jag kan inte hitta den på iTunes. Jag skulle verkligen vilja lyssna på den här låten så nu vänder jag mig till er: vilken låt är det? Jag föreställer mig att den varit med i någon Vietnam-film men jag lyckas inte hitta den på något soundtrack. Det torde vara den tidseran i alla fall.
Och nej, det är inte Sagostunden som gick på TV när vi var små…
Uppdaterat: Anders knäckte att det är Paint it Black med Rolling Stones så i skrivande stund spelas den i mina högtalare i en något bättre inspelning än ovan.
Uppdaterat 2: Låten spelas enligt Wikipedia till sluttexterna i Full Metal Jacket, så det är nog det jag tänkte på.
Jag lyckades inte beställa biljetter till mina favoriter The Kooks på London Astoria. De sålde slut väldigt fort men jag drog in till stan ikväll ändå för att prova lyckan på svarta marknaden. Killen jag försökte köpa av först började med £80 vilket jag tyckte var såpass löjligt att jag inte orkade med honom, även om han raskt gick ner till £40. Rätt snabbt lyckades jag dock köpa en biljett av en tjej som hade en över för £30 vilket kändes bättre.
Konserten var hur som helst riktigt, riktigt bra. Nu är första väsentliga punkten på min Att-Göra-i-London-lista avklarad.
Som ren bonus var One Night Only förband.
Igår var jag på Mark Ronson på Hammersmith Apollo. Inte riktigt min musik men det var skapligt drag ändå. Ganska kul format på konserten också, eftersom Ronson inte sjunger själv. Istället var det en strid ström av gästartister (inga direkta superstjärnor och inte Amy Winehouse som jag hoppats på) och ett tio-manna husband på scenen. På sätt och vis kändes det lite som Alla Skall Bada med Galenskaparna.
I 30-årspresent fick jag en biljett till Hard-fi:s spelning på Wembley Arena (inte att förväxla med Wembley Stadium som ligger intill) och i tisdags var det tillslut dags. Kändes en smula konstigt att gå ensam på konsert (eller, ja, jag och 10 000 andra men ändå) men det var ändå en schyst konsert – och på slutet tog det sig riktigt bra. Blev även imponerad över själva arenan, från det att konserten var slut tills jag stod utanför tog det nog bara 20 sekunder och inte heller tunnelbanestationen hade några som helst problem att svälja folkhopen. Fast det är klart, den är ju dimensionerad för stadion.