Jag kan inte låta bli att tycka att engelska banker är lite lustiga.
För det första är räntan på deras sparkonton oftast en introduktionsränta som bara gäller i ett år och sedan går ner till nära 0%. Det gör att man en gång om året måste öppna ett nytt konto (och när man ändå är i farten är det ju lika bra att kolla runt och se om någon annan bank erbjuder bättre ränta).
Och för det andra tycks en skrämmande stor del av banksäkerheten baseras på att inte någon man känner är ute efter ens pengar. För vad sägs om nedanstående ”säkerhetsfrågor” för den bank dit jag just flyttade mitt sparande?
Behöver jag förresten påpeka att mitt lösenord, namnet på min skola och min födelseort alla refuserades eftersom de innehöll tecken som inte var brittiskt alfanumeriska?
Det är sällan smidigt att gå på banken (se t.ex. mitt inlägg från ett par veckor sedan) och idag var inget undantag. När jag kom dit var det en demonstration utanför och jag fick tränga mig förbi två mycket misstänksamma och biffiga poliskonstaplar för att komma in i lokalen. Väl på insidan gick det sedan inte att utföra några bankärenden p.g.a. ”situationen”.
”Kom tillbaka senare” sa de men när jag återvände efter någon timme hade kontoret stängt i förtid och demonstranterna dragit vidare.
Jag kan nog visserligen tycka att bankerna förtjänar lite ovett – se t.ex. på Barclays som genom finurliga konstruktioner bara betalade £113 miljoner i skatt på sin vinst på £11.6 miljarder – men var de tvungna att välja just mitt bankkontor?
Jag behövde ett papperskontoutdrag så efter frukost tog jag en snabbis till banken. Trodde jag.
”Jag är lite bekymrad för ditt sparkonto”, sa nämligen damen i kassan. ”Du har haft det i mer än 12 månader så du får inte introduktionsräntan längre. Nu är räntan nought point nothing procent istället. Jag skall låta dig tala med någon som kan hjälpa dig med det.”
Två banktjänstemän och dryga två timmar senare hade jag avslutat tre konton, öppnat tre nya och satt upp ett fondsparande. Fast något kontobesked fick jag inte med mig. Det skall komma med posten om åtta dagar.
Nåväl, en genomgång av mina konton var ganska välbehövlig och att utnyttja ett skattefritt ISA (Individual Savings Account) har stått på min borde-göra-lista ett bra tag.
Men lite kändes det allt som en sketch ur The Armstrong and Miller Show:
Idag hade jag ursprungligen tänkt att skriva ett inlägg om mitt nya O2 Money Card som den slutgiltiga lösningen på mitt system med veckopeng d.v.s. en pott med pengar för alla rörliga utgifter varje vecka för att få koll på utgifterna utan att någonsin behöva sitta och räkna ihop kvitton. Kortet verkade väldigt lovande för ändamålet: det aldrig går att använda mer pengar än vad som finns på det och dessutom får man ett sms med saldo varje gång man använder det. Perfekt!
Dock visar det sig nu när jag väl fått kortet att jag fått en insättningsgräns på £1800 per år på mitt kort vilket förstås gör det helt oanvändbart (eller ett väldigt effektivt sätt att dra ner på utgifterna eftersom det räcker till mat och inget mer).
När jag pratade med kundservice sa de att de tydligen inte har kunnat styrka min ålder men om bara tre månader skall de införa ett system där man skall kunna bekräfta sina uppgifter (eller de håller i alla fall på och tittar på att införa ett sådant system). Snälla Gordon Brown, inför folkbokföring nu!
Idag är det närmaste jag kommer en namnsdag här i London. De har ju inte namnsdagar här men i Sverige är det Lars som har namnsdag och i England heter jag Lars snarare än Magnus, i alla fall hos banken och några till då de tar det där med first name lite väl bokstavligt. Tror faktiskt att jag rent av är två olika personer i vissa system – en som heter Magnus och en som heter Lars. Jag har ju ”proof of address” för båda.
För att återställa ordningen funderar jag faktiskt på att kasta om ordningen på mina förnamn så att det blir rätt. Det skall vara rätt lätt vad jag förstår – bara att anmäla till svenska Skatteverket. Nackdelen är förstås all strul det garanterat kommer att föra med sig här. Jag får nog åtminstonne vänta till efter min nästa sverigeresa om en månad så att det inte blir något strul med passet.
Kom just hem från jobbet. Denna vecka är det fullt upp med en sajt som går live på tisdag. Skönt och kul att jag har en ledig fredag att se fram emot nästa vecka när Jonas kommer på besök.
På lunchen idag var jag inne på banken och satte upp en stående överföring för hyran. Lite skrämmande att jag inte behövde legitimera mig eller någonting, räckte bara fram en papperslapp med uppgifterna på och de fixade det. Jag hade gärna velat tro att det var svårare än så att ta 1200 pund per månad från ett bankkonto. Nästan så att jag håller tummarna för att de satte upp överföringen åt fel hål.
Eftersom jag fick mina sista två kort från banken idag kan jag inte låta bli att visa er den drös av kort de försett mig med. Två Visa, ett Mastercard och ett Amex. Blev tvungen att investera i en extra kortficka till min filofax.
Det var över en månad sedan jag ansökte om ett bankkonto på Internet och jag hade precis börjat fundera på om de glömt bort mig när de ringde i morse. Det visade sig att min ansökan blivit avslagen eftersom jag uppgett att jag heter Magnus i förnamn när det i passet minsann står att jag heter Lars. Alltså blev jag anmodad att besöka mitt bankkontor och göra en ny ansökan i rätt namn. Väl på banken gick det förvånansvärt smidigt och det hela gick på mindre än en timme, varav en stor del var försök till att sälja extra tjänster (av någon anledning kvalificerade jag mig för att bli platinumkund men jag var bara intresserad av att bli silverkund).
Sedan tidigare använder jag namnet ”Bob” när jag köper kaffe på Starbucks för att slippa stava namnet när de skall skriva på pappmuggen. Nu har jag således ytterligare ett alterego, Lars – bankkunden. Hoppas att jag lyckas hålla reda på vem som är vem.
Nästa inköp jag gör blir nog en ny plånbok för att få plats med alla mina plastkort. Jag kommer nämligen snart få fyra (!) nya kort, varav två Visa (ett kopplat till kontot och ett pay-as-yo-go), ett Mastercard kreditkort och ett Amex kopplat till samma kredit. Sedan kan jag äntligen handla på brittiska iTunes!
