En försmak av våren
Formellt sett börjar inte våren förrän den första mars men i Hyde Park igår hade man lätt kunnat tro att den redan är här.
Formellt sett börjar inte våren förrän den första mars men i Hyde Park igår hade man lätt kunnat tro att den redan är här.
Matinéföreställningar är väldigt fiffiga en regnig dag som denna, särskilt när man har en mysig liten biograf runt hörnet. Jag var lite tveksam till om jag skulle gilla Black Swan då balett inte är något av mina större intressen men den var faktiskt förvånansvärt bra. Och otäck.
True Grit kommer jag däremot inte behöva se för trailern var tämligen uttömmande.
Det är sällan smidigt att gå på banken (se t.ex. mitt inlägg från ett par veckor sedan) och idag var inget undantag. När jag kom dit var det en demonstration utanför och jag fick tränga mig förbi två mycket misstänksamma och biffiga poliskonstaplar för att komma in i lokalen. Väl på insidan gick det sedan inte att utföra några bankärenden p.g.a. ”situationen”.
”Kom tillbaka senare” sa de men när jag återvände efter någon timme hade kontoret stängt i förtid och demonstranterna dragit vidare.
Jag kan nog visserligen tycka att bankerna förtjänar lite ovett – se t.ex. på Barclays som genom finurliga konstruktioner bara betalade £113 miljoner i skatt på sin vinst på £11.6 miljarder – men var de tvungna att välja just mitt bankkontor?
Ligger i sängen och surfar lite innan det är dags att kliva upp. Kan bland annat konstatera att det bara är en dryg vecka kvar till pancake day. Mycket bra.
Utbildningen igår var faktiskt helt ok för att vara en heldag med temat interna processer. Bland annat lärde jag mig att det finns en rad kurser i en av produkterna jag genom de senaste månadernas omorganisationer blivit projektledare för. Dem kanske det skulle vara lämpligt att gå. :)
Annars var gårdagens framgång av mer materiell art. Jag är alltid för långsam med att anamma trender så när jag väl vill ha något har trenden hunnit passera och affärerna säljer helt andra saker. Så var det även med senaste vågen av färgade jeans som väl passerade förra året men igår lyckades jag till slut hitta mig ett par gröna jeans som jag letat efter ett tag. Yay.
För dagen idag har jag inte så värst mycket planerat. Det enda är att jag måste ta mig till banken och försöka få igenom mitt ”namnbyte” där. Sedan kanske en matinébio skulle kunna vara en idé i regnet.
Igår på jobbet fick jag min nya Macbook Pro så idag presenterade förstås Apple de nya modellerna. Fast då är ju i och för sig allt som det brukar. För några år sedan i Göteborg när jag fick min hem-pc-iMac lanserade de Intel-macarna veckan därpå.
Här kommer hur som helst en bild på mitt skrivbord på kontoret. Det kommer förstås inte att vara dubbla laptops där när jag flyttat över alla mina saker så då skall det bli lite prydligare igen.
Det blev för övrigt en ovanligt lång arbetsdag idag eftersom jag på kvällen blev tvungen att ta mig igenom även morgondagens att-göra-lista eftersom jag skall på utbildning hela dagen imorgon. ”Pipeline-processer”, kanske inte det mest spännande man kan ägna en fredag åt.
14 grader, sol och blommande påskliljor och forsythior. Jag tror att man kan beskriva dagen som en vårdag!
Det kommer att dröja väldigt, väldigt länge innan jag har råd att köpa en lägenhet i London men det finns en fördel med att hyra och det är att kunna bo var jag vill. Jag är himla nöjd med att bo i Marylebone – det är ett väldigt mysigt område med gemytligt folkliv och trevliga butiker och restauranger och dessutom himla centralt så att jag kan promenera nästan överallt. London när det är som bäst!
Skall jag vara helt ärlig så är jag även lite mallig över att ha Bentleys och Maseratis parkerade utanför porten. Det är för all del verkligen inte alla bilar på gatan som är så eleganta men att de förekommer känns ju lite ståndsmässigt.
Så då förstår ni att jag blev bestört när jag läste följande i The Evening Standard häromdagen:
Men in Westminster’s most deprived area, near Edgeware Road and Marylebone, live to 75 on average – but less than two miles away in Belgravia and Knightsbridge they reach 92.
”Most deprived”! WTF!
Som tur är känns det dock lite bättre efter att jag kollat på checkmyfile.com, där man kan få fram en profil för sin postkod:
Social grade: AB (A är upper middle class, B är middle class)
No. of Directors: The amount of company directors is amongst the highest in the country
General House Price: Very high
Newspapers: Predominantly broadsheets
Mail Order: Very low take up
Så skönt! Och även om jag själv inte uppfyller allt av det där så läser jag ju i alla fall broadsheets på helgen och att överläppen inte är så värst stel är svårt att se under min ansiktsbehåring. Så med lite tur genomskådar grannarna mig inte.
Här kommer ännu ett inlägg på temat hålla-upp-saker-framför-kameran-och-ta-en-bild…
Jag promenerar fortfarande ibland bort till den Starbucks i Soho jag brukade gå på när jag bodde där. Det är en lagom liten kvällspromenad och ikväll när jag var där löste jag dessutom det moraliska dilemmat från häromveckan genom att köpa mig en Starbucksmugg.
Nu återstår bara att fylla på med kapslar till min nespressomaskin så får jag styra kvällspromenaden någon annanstans…
Av min kalender att döma blir det en ganska lugn vecka den här veckan…
Hanna och jag begav oss i det gråruggiga vädret till Barbican och Museum of London för att gå på fotoutställningen London Street Photography.
Vi började dock med en fika och jag fick lite inspiration till nästa gång jag bakar muffins.
Kön för att komma in på utställningen visade sig dock vara sanslöst lång så vi nöjde oss med att bläddra i utställningsboken och kunde konstatera att vi inte missade så hemskt mycket då det mest var gamla tråkiga bilder.
Istället hamnade vi på fotoutställningen bredvid – The London Futures – som var desto roligare och utan kö. Här var det inga gamla bilder utan istället fotomontage av tänkvärda framtidsscenarion för London. Bilderna finns faktiskt även på museets Flickr – kolla in dem här. De är väl värda en titt, inte minst bilden på ett översvämmat London.
Sedan tyckte vi att vi hade varit kulturella nog och gick för att få oss en öl respektive ett glas vin och hamnade helt oplanerat på Pizza Express. Det gick bra det också.
Häromdagen var jag ju väldigt nöjd med att ha lyckats teckna ett mobilabonnemang vilket tog mig ett antal år men idag upptäckte jag att jag valt fel operatör. Jag skulle slå upp ett ord på Urban Dictionary men det visade sig att 3 blockerat sidan och istället gjorde reklam för sina betalsajter för porr. Say what?
Jag avskyr när någon annan bestämmer vilka sidor man skall besöka eller inte men ännu värre är det när det inte ens handlar om att skydda från s.k. olämpligt innehåll (då hade knappast spärrsidan de visade istället sett ut som den gjorde) utan om att blockera gratisinnehåll för att sälja sina betaltjänster – porrtjänster – istället.
Det blir således till att försöka skaffa ett nytt mobilabonnemang igen. Och jag rekommenderar läsekretsen att undvika 3 om ni har några planer på att surfa från mobilen.
Årets konsertsäsong tycks vara något långsammare än förra årets för min del och då är det ju praktiskt när man kan bocka av flera band åt gången som igår kväll på NME Awards Tour på Brixton Academy.
Jag var egentligen mest ute efter att se Crystal Castles men hade verkligen inget emot övriga band heller. Först ut var The Vaccines som har stått på min band-man-nog-borde-se-lista ett tag. De var en smula oförargliga, kanske, men klart sevärda.
Everything Everything var helt ok som vanligt.
Magnetic Man var däremot en besvikelse. Jag gillar deras skiva men live lät de mer som ett gympingpass, med instruktioner från gympaledaren och allt.
Slutligen var det så dags för Crystal Castles. Det har faktiskt tagit mig ett bra tag att lära mig att uppskatta dem och senast jag såg dem för ganska exakt två år sedan var jag inte imponerad alls. Min musiksmak tycks dock ha breddats sedan dess och just nu är de ett av banden jag lyssnar mest på.
Det blev en lite udda konsert eftersom sångerskan brutit foten och skuttade runt på kryckor. Men det blev riktigt bra röj ändå. Brixton Academy med en heltaggad publik är en ganska fräck upplevelse.
Man tager vad man haver, sa Magnus och blandade White Russian på Absolut Mandarin.
Time Out säger att om man skall göra en enda sak idag skall man gå på Crystal Castles på Brixton Academy. Det är precis vad jag skall göra.
Grått och duggregn. Tur då att Scandinavian Kitchen finns så att man kan få köttbullsmacka och semla!
Jag skall nog hinna med minst en semla till innan säsongen är slut.