Sista dagen på jobbet

Idag var det så sista dagen på jobbet. Tiden har verkligen flugit iväg sedan jag lämnade in min avskedsansökan.

Det är alltid vemodigt att säga hejdå men en viss tröst var flaskan med skumpa jag fick. Sedan blev det några öl innan det var dags att dra sig hemåt.

Redan på måndag börjar jag på nya jobbet så ingen rast, ingen ro.

Skumpa

En öl (eller några till)

Coat and Badge, Putnet

Av brödernas Facebook-uppdateringar och tweets att döma tycks ölet flöda i Göteborg för närvarande och då vill man ju inte vara sämre.

Ikväll blev det en öl med två f.d. kollegor på puben Coat & Badge i Putney och med största sannolikhet blir det just där jag hamnar även imorgon på min leaving do eftersom det är hemmapuben på jobbet.

Beer

Nedräkning på Oxford Circus

Oxford Circus countdown

Nu i veckan avtäcktes de nya trafikljusen på Oxford Circus kompletterade med nedräkning av hur många sekunder man har på sig att korsa gatan så att man kan avgöra om det är läge att slinka över eller inte. Faktiskt väldigt fiffigt. Vad jag förstår överväger de att införa detta på många fler platser om det faller väl ut.

”Rihanna to star in film based on boardgame ’Battleship’”. Låter ju spännande. B-4. Bom. A-7. Träff.

Teater: Wolfboy på Trafalgar Studios

Ikväll var jag och såg Wolfboy, en ”psyko-sexuell musikalisk triller”(!). Musikalen, om man kan kalla den så, handlar om två killar på ett mentalsjukhus, den ene har försökt begå självmord och den andre tror att han är en varg. Båda har väldigt mörka hemligheter i bagaget och det är långt ifrån en feelgood-föreställning. Det behöver ju i sig absolut inte vara en dålig sak men tyvärr blir denna föreställning aldrig särskilt engagerande.

Trafalgar Studios 2 är en lyxigt liten lokal med en kapacitet på knappa 100 pers. Förra gången jag var där satt jag längst bak på rad 3. Idag hamnade jag på första raden och fick dra in knäna för att skådespelarna inte skulle snubbla. Upplagt för en intim föreställning med andra ord. Tråkigt nog blir det inte riktigt så då allt förstörs av försöket att göra det hela till en musikal. Den enformiga och inte särskilt njutbara musiken är förinspelad – tillsammans med rösten inne i vargpojkens huvud – och skådespelarna tvingas trots den minimala lokalen använda mikrofoner. Vad som hade kunnat vara en fängslande historia kvävs av musiken som faktiskt är på en sådan nivå att jag hade kunnat ha skrivit den själv – mestadels slumpvisa toner upp och ner – och tyvärr sjunger skådespelarna den inte särskilt väl heller. Då hjälper det inte med en bra story och i övrigt duktiga skådespelare.

Jag skrev häromdagen att jag alltid tycker om teater men det är uppenbarligen inte helt sant. Och då har ändå två av skådespelarna minsann varit med i Hollyoaks på tv.

Wolfboy at Trafalgar Studios ticket

Betyg: 2

Två år kvar till London-OS idag. Skall bli kul. Håller tummarna för att jag lyckas fixa roddbiljetter när biljetterna släpps till våren.

Ingen sverigeresa i augusti(?)

Jag har nog bestämt mig för att skjuta på min sverigeresa i samband med födelsedagen i augusti eftersom det tajmar dåligt att ta 1,5 veckor ledigt efter bara ett par veckor på nya jobbet. Därför tackade jag ja när en f.d. kollega erbjöd mig (att köpa) en fotbollsbiljett första helgen jag skulle varit i Gbg, så den helgen lär jag ju vara i London i alla fall. Har aldrig varit på fotboll i UK så det skall bli kul.

Får se lite dock. Kanske blir det att jag kan göra en långhelg och bara komma den sista helgen istället, förutsatt att biljetterna går att boka om (det är Sas så kanske inte helt omöjligt). Annars får det bli en vända senare under hösten. Eller så tycker jag att alla jag skulle träffat i augusti kan ta och komma hit istället!

The Karate Kid

Efter en tämligen slapp dag hemma i soffan med först formel 1 och sedan lite smånördande med datorn framför eftersnacket (de diskuterade Alonsos inte särskilt snygga seger ganska länge) gav jag mig ut för att ta en fika men efter att ha satt i mig en imponerande del av ett Ballerina-paket var jag egentligen inte särskilt fikasugen. Istället hamnade jag på förhandsvisning av nya Karate Kid på Leicester Square.

När jag först hörde talas om att de spelat in en ny version av denna 80-talets kronjuvel kände jag viss irritation. Kan inte någonting få vara i fred? Även om man får ge dem att det är modigt att försöka men till vilken nytta?

Till min förvåning upptäckte jag dock ikväll att de faktiskt lyckas med balansgången mellan att hålla sig nära originalet (storyn följer originalet väldigt nära) och att ändra tillräckligt för att motivera filmens existens och ge den egna fötter.

Greppet att flytta handlingen från Kalifornien till Kina fungerar bra. Det ger vackra miljöer och tydliggör ännu mer utanförskapet grabben känner. Jackie Chan som läraren gör ett bra jobb och fightingscenerna är bättre än den föregående filmen. Trots att Karate Kid denna gång faktiskt är ett riktigt barn, hälften så gammalt som originalet.

Fast lite läskigt var det allt att promenera hem genom China Town efter att ha sett elaka kinesiska barn på vita duken i dryga två timmar. Jag klarade mig dock utan incidenter.

Betyg: 4

The 1-2-3-4 Shoreditch Festival

The 1-2-3-4

Idag var jag som sagt på endagsfestivalen The 1-2-3-4 i Shoreditch vilket var den andra av tre liknande festivaler för min del denna månad.

Jag är ju egentligen ingen vän av festivaler men i strålande solsken blev det ändå en trevlig stund. Eller stund och stund – åtta timmar var jag där om jag räknar rätt.

The main stage

Musikaliskt var största behållningen banden Comanechi och We Have Band och framförallt de senare lär jag nog lyssna på mer.

Comanechi
(Comanechi)

En lite lustig sak som hände mig var förresten att jag på kvällen blev stoppad av några småberusade men väldigt artiga unga killar som tyckte att jag skulle spana in deras band på Myspace. Det visade sig vara bandet Pull in Emergency som spelat tidigare under dagen (som jag dock missade). Charmig men kanske lite desperat marknadsföring! Trevliga var de hur som helst och de dyker faktiskt upp i mina Last.fm-rekommendationer så dem får jag ju kolla in.

Crowd

Finalen av dagens festival blev dock lite snopen. These New Puritans gick upp på scenen men lyckades inte starta sin konsert p.g.a. ljudstrul och till slut ställdes den in.

The 1-2-3-4 ticket

Betyg: 3

I väntan på vaddå

I väntan på... jag vet inte

Jag befinner mig just nu på endagsfestivalen The 1-2-3-4 Shoreditch Festival – en festival jag bokade för att jag ville se bandet Egyptian Hip Hop men det vidade sig att jag var felinformerad och de skulle inte alls uppträda. Så nu är det egentligen inte ett enda band jag behöver se.

Nåväl, solen skiner i alla fall, alla är glada och jag tror att det är dags för en korv.

Yay, jag vann på Euro Millions! Visserligen inte 12 miljoner pund men £7.40. Tror det snart är dags att fundera ut ett bättre sätt att bli rik på för det här tar alldeles för lång tid.

Teater: Enron

Ikväll var jag med en f.d. kollega och såg pjäsen Enron om kraschen i det amerikanska energibolaget med samma namn. Går det att göra en underhållande teater om en bolagskrasch based on a true story, undrar ni. Ja, faktiskt, visar det sig.

Jag tycker alltid om teater men denna föreställning var dessutom väldigt pedagogisk och lärorik. Jag har aldrig uppfattat riktigt vad som hände Enron så att få hela historien berättad var väldigt intressant. Och vad som skulle kunna bli väldigt torrt och tråkigt fungerar förvånansvärt bra som teater dessutom.

Det kanske låter som en chanstagning att låta skulder åskådliggöras av dinosaurier med lysande röda ögon, revisionsfirman av en buktalare och Lehman Brothers av en inte allt för begåvad siamesisk tvilling med det gör det hela väldigt illustrativt. Och underhållande.

Enron

Betyg: 4

Gott, för en gångs skull missade fågelskiten mig och träffade bara tidningen jag läste. Jag skippade att läsa resten.

Utvärdering av konkurrensen

Det är väldigt intressant att rekrytera min egen efterträdare eftersom det ger en ganska bra bild av konkurrensen och vilka som söker samma typ av job som jag. Slutsatsen är att utbudet av folk inte verkar vara jättestort och min egen profil tycks i jämförelse med många andra ha fördelen av en ordentlig teknisk bakgrund och några års riktig erfarenhet av agil projektledning, inte bara ”vi startade projektet utan att göra en kravanalys”.

Samtidigt är det lite skrämmande att inse att det där med projektledning på lite lagom mellannivå är inte självklart att man kan hålla på med i så hemskt många år. Det går fort att bli för senior och det gäller nog att inte glömma bort att tänka på sin anställningsbarhet.

Köpte en ny handduk på Ikea igår och har hittat grönt ludd på min person hela dagen.