Idag har jag hjälpt min flatmate att flytta ut och känslan som nu infunnit sig i lägenheten påminner väldigt mycket om när jag bodde på studenthem och alla andra åkt hem-hem på jullovet.
Flytten gick med hjälp av en man & van till Bermondsey på sydsidan av floden och jag kan väl inte påstå att jag är direkt avundsjuk på området men lägenheten var onekligen rätt häftig, högst upp i ett hus med en takterass på tre sidor och utsikt mot både Canary Wharf och The City. Hans nya rum var nog dessutom säkert fyra gånger så stort som mitt.
Fast tillbaka hemma känner jag nog ändå att området där jag bor nu är viktigare än storleken på lägenheten så länge den är ok i övrigt vilket den ju är. Skall bli intressant att se vem som flyttar in härnäst. Är någon på jakt efter ett rum?
Jag gillade Apples videoredigeringsprogram iMovie för några år sedan men nyare versioner har jag inte kommit överens med alls. Idag när jag inte hade något bättre för mig passade jag därför på att gå på en workshop på Apple Store på Regent Street för att få förklarat för mig hur det funkar nu för tiden och nu när jag vet det verkar det faktiskt inte så dumt trots allt. Vi får se om det kan komma något cinematiskt mästerverk här på bloggen så småningom.
Igår var jag på The Haiti Earthquake Fundraiser @ Roundhouse till förmån för för de jordbävningsdrabbade i Haiti. Listan av artister var inte pjåkig alls:
Bombay Bicycle Club, The Futureheads, Get Cape. Wear Cape. Fly, I Blame Coco, Jon McClure, The Magic Numbers, Mr Hudson, The Humans, Nate James, Othello Woolf, KT Tunstall, Paul Weller och Seasick Steve.
För min del var det Get Cape, Wear Cape, Fly som var största upplevelsen att se, det har jag velat göra i flera år, men det var även flera andra som det var kul att bocka av på listan!
Efter de dryga fem timmar konserten höll på var jag ganska mör men hade ärligt talat nästan lite dåligt samvete. Att gå på konsert och dricka öl är inte direkt någon uppoffring jämfört med alla de som uppträdde och alla de andra som jobbade gratis. Himla bra arrangemang rakt igenom och väldigt bra stämning. Roundhouse är i sig en häftig lokal och med en mycket mer blandad publik än på mina normala indie-gig slapp man även allt knökande och kastade öl vilket var kalas. Och till och med touts tycks ha ett samvete då de nästan lyste med sin frånvaro.
Man kan inte lyckas jämt och idag hade jag fått för mig att jag skulle på konsert men när jag väl var där ville de inte släppa in mig. Det visade sig att jag läst fel i almanackan och var en dag tidig!
Nåväl, ingen större skada skedd när det är åt det hållet och istället kunde jag gå på Science Museum Lates som jag annars hade missat. Och på det viset fick jag en musikalisk upplevelse ändå då temat för kvällen var just musik! Helt klart en av de bättre Lates jag varit på och båda föreläsningarna vi gick på var väldigt underhållande liksom karaoken med ukuleleorkester:
Ni får ursäkta om bloggen mest påmint om en matblogg på sistone… Ikväll har jag hur som helst bakat chocolate chip cookies med banan men inte helt utan komplikationer.
För det första använder engelska recept vikt istället för rymdmått vilket komplicerar det hela – särskilt om man som jag inte har någon våg! Med diverse tabeller på nätet löste det sig dock hjälpligt även om det blev extra mycket räknande då jag gjorde en halv sats. För det andra förutsatte receptet matberedare medan jag fick nöja mig med att stå och mosa med en gaffel. Och för det tredje visade det sig att jag inte har någon bakplåt så jag fick vända upp och ner på min inte särskilt stora långpanna.
Resultatet blev kanske inte världsbäst men utifrån förutsättningarna får det nog vara godkänt.
Jag håller faktiskt på och försöker börja laga lite mer mat och härom veckan köpte jag några små kokböcker. Ikväll fick jag för mig att prova ”101 Cheap Eats” och valet föll på ugnsbakad pasta med tonfisk och broccoli, ett ganska sinnrikt litet recept där man använder svampsoppa på burk istället för att behöva mickla med redningar. Det hela toppades sedan med ost och… en liten påse chips! Gott och enkelt – jag kommer nog att lägga till detta recept i min standardrepertoar.
Idag firades det kinesiska nyåret i London. Trevligt och färgglatt som sig bör men tyvärr var det ingen parad i år utan det var istället lite mer utspridda kinesiska drakar och affärsstånd runt om China Town och olika uppträdanden på Trafalgar Square. Det senare var så knökat att man bara såg storbildskärmarna så jag nöjde mig med att köpa lunch från en vagn.
430 000 kineser bor det förresten i Storbritannien enligt Wikipedia att jämföra med 40 – 50 000 svenskar (i London) så det är inte konstigt att det kinesiska nyåret drar lite mer folk än det svenska midsommarfirandet!
Ikväll har jag varit på bio på Leicester Square och sett Invictus. En mycket bra film som kan rekommenderas! Morgan Freeman är verkligen lysande i rollen som Nelson Mandela som använder sig av 1995 års rugby-vm för att ena nationen.
Fast det är onekligen lite lustigt att de enda tillfällen jag lyckas känna mig engagerad när jag tittar på sport är när det är på film. Verkligheten skulle verkligen behöva lite mer regi av Clint Eastwood!
Igår hade jag ännu en av mina lediga fredagar. Jag hade missat att planera vad jag skulle skulle göra så det blev en slö dag: frukost på stan, besök på fotoutställning (Deutsche Börse Photography Prize på Photographers’ Gallery – sevärd men snabbt avklarad), shopping (en axelremsväska från River Island) och sedan tvätt, städning och en kväll i tv-soffan. Nåväl, det var ganska avkopplande även om det inte känns som bästa ROI.
Även idag börjar dagen ganska slött. Om jag hade fortsatt med rodden hade jag varit på väg mot Royal Albert Dock för dagens pass men istället tror jag att det blir frukost på mitt vanliga bagelsställe.
Ikväll var det äntligen dags för årets första konsert: Babyshambles på Koko i Camden. Pete raglade måhända en smula när de gjorde entré men allt förlöpte ändå väl och bitvis var det så att jag önskade att konserten aldrig skulle ta slut (men ibland var det ärligt talat snarare så att jag kikade på klockan). Helt ok spelning!
Jag är nog nästan beredd att upphöja Koko till min nya favoritlokal – det är bara andra gången jag är där men det är en fantastisk atmosfär i denna ståndsmässiga före detta teater med inredning i rött och guld. Och det finns många perfekta platser att stå och hänga vid ett räcke på balkong, så som jag föredrar att titta på konsert.
Polisen tycks förresten ha betraktat det hela som en högriskkonsert – det var minst 10 konstaplar på tunnelbanestationen när det var dags att åka hem.
(Det är väldigt lätt att få fingret framför linsen på iphonen…)
