Så var julen över och jag är tillbaka i London igen.
Kom i förrgår kväll och gårdagen ägnade jag en del åt mellandagsrea. Lyckades inte jättebra eftersom det enda jag lyckades köpa var ett par byxor, vilket är ungefär det sista jag behöver. Får således göra ett nytt försök idag eftersom jag verkligen skulle behöva lite skjortor och tröjor.
Om ett dygn sitter jag på planet till Göteborg. Skall bli kul att träffa er alla igen. Landar 21:35 imorgon och flyger hem den 28:e igen.
Om ni till äventyrs sett fram emot Christmas crackers måste jag dessvärre göra er besvikna. Jag har köpt en låda med avsikt att ta med på julafton men det har nu visat sig att det uttryckligen är förbudet att ha med sig sådana på flyget, t.o.m. i incheckat bagage. Är lite onödigt att utmana ödet så ni får dessvärre klara er utan.
Klockan 14 igår utbrast chefen ”Oh, fuck it, let’s get pissed” och julfesten drog igång. Började med champagne, öl och julklappsutdelning på kontoret. Alla hade dragit lott om vem de skulle köpa julklapp till för max £10 och det avslöjades aldrig vem som köpt till vem. Jag fick guideboken ”London for Londoners” vilken nog kan vara användbar. Efter det spelade vi biljard på en pub (jag vann inte) och fortsatte därefter till en annan pub varvid det som följde nog kan betecknas som binge drinking. När jag tittade på klockan var den bara 18, så det var rätt bra tempo. En klart trevlig kväll.
I 30-årspresent fick jag en biljett till Hard-fi:s spelning på Wembley Arena (inte att förväxla med Wembley Stadium som ligger intill) och i tisdags var det tillslut dags. Kändes en smula konstigt att gå ensam på konsert (eller, ja, jag och 10 000 andra men ändå) men det var ändå en schyst konsert – och på slutet tog det sig riktigt bra. Blev även imponerad över själva arenan, från det att konserten var slut tills jag stod utanför tog det nog bara 20 sekunder och inte heller tunnelbanestationen hade några som helst problem att svälja folkhopen. Fast det är klart, den är ju dimensionerad för stadion.
I tisdags fick jag en tydlig påminnelse att det är dags att skaffa en hemförsäkring. När jag svängde runt näst sista hörnet på väg hem från jobbet fick jag se lågor stiga mot skyn genom taket på grannhuset och hela gatan var fylld med brand- och polisbilar. Det är bara fyra meter mellan det huset (någon sorts möbelfirma) och mitt hus och jag bor i uppgången näst närmast. En smula förvånande släppte polisen ändå in mig med reservationen ”We may have to evacuate the building later”.
Eftersom jag bara var hemma och vände ställdes jag inför en lite ovanlig riskanalys: vad är mest sannolikt, att min bärbara dator brinner inne så att jag borde ta med den till konserten jag är på väg till – eller att den i så fall blir stulen/förstörd på konserten? Bestämde mig till slut för att lita på brandkåren och lämna datorn hemma vilket i slutändan visade sig vara rätt val.
I brist på bredband är det glest mellan inläggen här i bloggen men samtidigt har det inte hänt mycket att berätta. Vardagen har börjat etablera sig.
Fick min första vattenräkning, och räkningar är ju nödvändiga här att kunna visa fram som bevis för att man bor där man bor. Synd bara att de hade stavat mitt namn helt tokigt, det hjälper ju inte att kunna visa att ”Magmuf” bor på min adress.
I bästa fall har jag fått telefon hemma nu (jag har faktiskt inte testat, för jag har ingen telefon att koppla in) så snart skall det förhoppningsvis bli bredband.
Och om en vecka bär det av till Göteborg för julfirande. Dagarna går fort.
Det blir mörkt tidigt på kvällarna och jag har inte hunnit se mig riktigt omkring i Chiswick förrän idag då jag äntligen kom iväg på en ordentlig lördagspromenad. Promenerade längs järnvägen (lite kul att se var ett ånglok passera i full karriär), vidare förbi fotbolls- och rugbyplaner ner till Thamsen som gör ett tämligen annorlunda intryck här jämfört med så som man är van vid att se den inne i centrala London och med roddsällskapen tätt längs stranden.
Sedan vände jag hemåt, genom parken runt Chiswick House, en park som tydligen är från 1700-talet och riktigt fin.
För att sammanfatta mina intryck så är det ett mysigt litet samhälle jag flyttat till, väldigt genuint engelskt (men så förefaller det även ganska välbärgat).
I lördags var jag på Ikea och handlade köksbord, stolar, en bokhylla och en massa kökspryttel. Tyvärr visade det sig när jag stod vid hemkörningsdisken att de inte hanterar porslin, glas och andra husgeråd. En detalj som jag kanske tycker de skulle kunna nämna på hemsidan… Vägen hem (spårvagn, tunnelbana och tunnelbana) blev med andra ord något mer plågsam än beräknat med startbox, glas, servis, glödlampor och alldt vad det var. I morse fick jag dock min belöning när jag kunde sitta vid mitt nya köksbord och äta frukost från mitt nya porslin. Skönt också att bo två minuter från tunnelbanestationen så att jag kan gå och hämta en Metro till frukost. Lite märkligt dock att Metro här inte har något alls att göra med övriga Metro-tidningar utan är ett konkurrerande bolag helt utan anknytning.
Mycket är komplicerat här i England men det finns det som inte är det. Våtrum är en sådan sak. Mitt innehöll en halvcentimeter bred glipa mellan duschkaret och kaklet ur vilken det inte särskilt förvånande luktade mögel. Dessutom hade fukten fått några kakelplattor att börja släppa. Jag påtalade det för värden och idag kom en hantverkare och lade en sträng fogmassa. Klart! Inga byggfläktar, fuktspärrar och elände här inte.
Igår kom jag iväg till båtmässan till slut men tyvärr visade den sig vara en liten besvikelse. Tydligen är Earls Court Boat Show något helt annat är London Boatshow, nämligen en helt nystartad konkurrent. Jämfört med båtmässan i Göteborg var den både betydligt mindre och dyrare (£16 i inträde). Fast lite coolt är det ändå med rätt stora, fullt påmastade segelbåtar i en pool inomhus.
I min genre fanns det inte många båtar, närmare bestämt en, men den såg ganska behändig ut: Trusty 23.
Idag var det en elektriker och fixade elen i lägenheten så att jag kan tända i taket igen. Man lär sig uppskatta det lilla! Tydligen orsakades kortslutningen av att en kabel hade lossnat inne i lampknappen, vilket i sig är lite skrämmande att det kan ske.
I övrigt har jag varit ganska duktig med de administrativa bitarna. Har kontaktat elbolaget och vattenbolaget (med det inte särskilt hälsoklingande namnet Thames Water), så snart får jag äntligen räkningar så att jag kan öppna bankkonto och skaffa mig mitt national insurance number.
Jag är medveten om att det är väldigt glest mellan inläggen här i bloggen, men utan bredband hemma och med för synlig bildskärm på jobbet blir det på det viset. Ikväll har jag dock tid att utnyttja näst sista dagen av mina 30 dagar wifi på Starbucks jag skaffade när jag kom till London (vilket torde betyda att jag snart varit här en månad).
Hur som helst var jag och hämtade de sista grejorna i Mitcham igår, så nu är jag helt inflyttad (även om det som sagt behövs en ordentlig vända till Ikea och köpa massa pryttel och ett matbord innan jag är riktigt inbodd.
Igår var en elsäkerhetsman på besök och inspekterade de elektriska prylar som ingår i hyran, vilket tydligen hör till. Dock gällde det bara prylar (t.ex. brödrosten), så varmvattensberedaren under diskbänken, som i mitt tycke är helt livsfarlig med ett löst lock och nakna kablar brydde han sig inte om. Vet inte om det är relaterat till elsäkerhetsmannen, men idag när jag tände i köket smällde det till med en ljudlig knall och säkringen gick. Jag plockade ur glödlamporna ur armaturen, slog på säkringen och testade igen och samma sak hände, så uppenbarligen är det något allvarligt fel någonstans. Tråkigt nog hänger alla lampor på samma säkring så nu är det väldigt mörkt hemma.
Alltså befinner jag mig nu på Starbucks för att kunna komma åt Internet så att jag kan fylla på mitt kontantkort i mobilen så att jag kan ringa lägenhetsförvaltaren.
Den ursprungliga planen för kvällen, som jag börjar inse nog inte kommer att gå ihop var att gå på båtmässan på Earls Court. Fånigt nog stänger de kl 16 alla dagar utom just ikväll, så mässan får jag försöka klämma in på lördag istället, fast det då redan är ganska fullt med Ikea och sedan glöggfest hemma hos Mats och Ville.
I övrigt är allt väl. Börjar komma igång på jobbet så det känns bra, även om trekantsmacka framför datorn tycks vara standard.
Har en del saker jag borde ta tag i i övrigt, som National Insurance Number, bankkonto, elabonnemang, telefonabonnemang, bredband och så. Börjar bli dags.
Får se när nästa inlägg kommer här. Får försöka utnyttja sista dagen av wifi:t imorgon.
Är i rummet i Mitcham och hämtar så mycket av mina grejor som går att få med mig i ett spårvagns- och tunnelbanelass. Kommer att få ta en vända till, antingen på onsdag eller på lördag.
Inatt blir det alltså första natten i lägenheten. Är lite spartanskt där just nu, eftersom ”möblerad” uppenbarligen är ett relativt begrepp. Det ingår t.ex. en hiskeligt ful servis (som jag hoppas slippa) men ingenstans att sitta och äta. Ett besök till Ikea i helgen skall lösa det.
Såhär ser huset ut där jag bor. Jag bor på andra våningen fast på andra sidan, mot gården.
Och en bild innifrån lägenheten. Fräscht och fint för att vara engelskt.
Nu blir det sannolikt en period med lite glesare uppdateringar av bloggen, eftersom jag inte har bredband hemma ännu, men jag skall göra så gott jag kan.
Jag var och hamtade nycklarna till lagenheten nu pa lunchen, sa nu ar det definitivt! Plockade upp en bigmac pa vagen och at hemma i min nya lagenhet. Blir bra det har. Aterkommer med ett lite langre inlagg ikvall nar jag hamtar mina grejor i Mitcham (forsoker lata bli att sitta och blogga pa jobbet – dessutom finns det ju inte svenska tecken har).
Idag är det första advent vilket traditionsenligt medför glögg hemma hos morbror Lars. På grund av avståndet fick jag nöja mig med att närvara via videochat i år men fick ändå lite julkänsla. Det är något visst med årets första glögg och pepparkakor.